(Den officiella historien för Triangelns BS är den som är på den här sidan.
Warning: mysqli_fetch_array() expects parameter 1 to be mysqli_result, boolean given in /customers/1/3/4/triangelns.com/httpd.www/historiatbs.php on line 39
Förutom ordinarie spelmoment så ingick faktiskt två extra utmaningar. Dels så var det tillåtet att nicka bollen, och det behöver väl knappast noteras att det var extra prestigefyllt att göra mål med huvudet efter
som det hände så sällan, samt att undvika att komma åt "Spottstolpen" (se klubbmärket ). Varifrån Spottstoplen fick sitt namn får ni bara gissa, men för att det inte ska bli alltför svårt så ska jag ge er en liten ledtråd: Sommaren -92:s klart sämsta ide var att hänga sin jacka på den...
Sådär höll vi på, intet ont anandes om hur mycket ungdomsbidrag som vi gick miste om genom att inte känna till deras existens. Men tiderna skulle snart förändras till det bättre. 1993 grundade Johan Ekerhult rollspelsföreningen ESG, där flera av oss var aktiva och drivande. Efter ett litet tag (4 år) så insåg även vi
att det där med en förening trots att kunde vara en riktigt bra ide, och dessutom så hade vi ifrån ESG lärt oss både hur vi skulle göra och inte göra. Allt började med ett synnerligen odemokratiskt årsmöte i slutet av maj (som dock officiellt flyttades fram en vecka för att vi skulle få möjlighet att söka nystartsbidrag (vilket var helt onödigt visade det sig senare)). Denna första styrelse bestod av den tidens gärngäng:
Under det första året få fungerade verksamheten ungefär som förut, med undantag för att vi fick betalt för det. Vi mötte även ett gäng lett av Jakob Hagman som vi sensationellt slog med 3-1 i matcher. Klubbmärket fastslogs även.
Lagom till denna tournering färdiggjordes TBS fulaste och hittills enda flagga av ett ut tjänst lakan, ett par sönderklippta mjukisbyxor och ett femtiotal säkerhetsnålar. Under sommaren hände oxå en hel del. Göran köpte a föreningen vägar stolpar till mitt volleybollnät och därmed så var volleybollspelet på somrarna i full gång. På detta sätt fick vi även med medlemmar i föreningen som inte hade kommit med annars. Denna trevliga sommar l kryddades slutligen med ett mycket uppskattat träningsläger på Vindö. Till hösten så anmälde vi oss för första gången till kommunens nolltaxesystem vilket gjorde att vi äntligen fick tillgång till kontinuerliga träningstider inomhus. Detta var givetvis positivt men tyvärr dödade det ute bandyn. Framåt hösten organiserade även Jocke vårat deltagande i en andra korpentournering där vi tyvärr oxå åkte ut ganska tidigt. Göran övertog lokalbokningen och fixade nya fina tider och till sommaren så höll även Alex & Göran i ett mycket uppskattat träningsläger på öland där den inofficiella TBS-låten framfördes för första gången. Tyvärr var det heller ingen som vågade realisera pratet om att välta kor när de "stod och sov", men lite beachvolley på en härlig strand gjorde att den fadäsen kunde
förbises. Resten av den regninga sommaren förlöpte med volleyboll och fotboll i den mån som vädret tillät. Den sommaren så hade även TBS sina första LAN, som till en början dock samarrangerades med Unionen. Under hösten fortsatte korpen spelet som vanligt men framåt jul så togs åter ett nytt stort steg i TBS historia. Det var nämligen en ide som David framförde vid årsmötet och som då få tog på allvar. Nämligen
att vi skulle börja spela femmannaspel med målvakt (=han). Nåväl, möjligheten till detta dök då upp som en slump då Hasse Person från Korpen hörde av sig och undrade ifall vi kunde tänka oss att vara med och arrangera företagscupen mot att själva få deltaga i den. Sagt som gjort. Arrangemanget gick bra och vi gick lätt vidare till kvartsfinal. När vi ledde med 4-2 så skadades Alex och sedan så rasade spelet ihop.
Ja, det är faktiskt sant. Till att börja med måste jag bara konstatera att EUROPE ROCKADE FETT på nyårsafton. Sådär ja, nu kan vi fortsätta. Efter att ha fått blodad tand ( utom stackars Alex som fick fler ) av jultourneringen så gick vi på allvar in i femmannakorpen vilket gick ganska hyfsat. Klart bättre gick det dock i tremannaserien där vi för första gången vann en serie och fick även våran första trofe till troféskåpet (vadå skåp?). Vi enade
oss slutligen om en design för den nya dräkten som slutligen alla nog blev ganska nöjda med. Tryckeriets tolkning av Calles handstil ledde dock till förbättringar av vissa namn på folks ryggar... Styrelsen fick nu även in lite nytt folk i form av Ola och David vilket även gav hela föreningen lite nya ider och infallsvinklar. Under sommaren så genomfördes ett återigen mycket lyckat träningsläger på Vindö samt ett antal LAN och
en del fotboll trots besvikelsen över att Tjeckien inte vann EM. Det har även ryktats om en FET föreningsfest arrad av Ola Olle Patrick men den är just nu lite uppskjuten. Så, här står vi nu. Vi rockar gärnet i fem- och tremannakorpen och vanligt och skaffar oss nu även snart den råkaxiga webardessen www.triangelns.com
I tremannaserien innebar det mannfall som att arbeta i Rikets tjänst innebär att vi inte kunde försvara våran titel ifrån förra året. Däremot så blev vi räddade kvar i serien av "Skära Elefanter" som med ett brådskande telefonsamtal räddade oss ifrån uteslutning. Fet kred till dem!
Under sommaren så genomfördes (som vanligt) en mycket trevlig hajk på Vindö samt fotboll, volleyboll och bad. Inför starten av höstsäsongen så insåg vi snart att det inte fanns nog med folk för att bedriva spel i tremannaerien varför vi tvingades dra oss ur den. Gällande sexmanna så gällde mycket av försnacket fenomentet MickeåJoel, som under Görans studentskiva hade sagt att de var intresserade av att spela med oss. De hade dock inte givit något klart besked, så att det var nog många som var glatt överraskade när vi fann våra nyförvärv på premiären... Efter två enkla segrar så trodde vi att vi skulle sopa hem serien med lätthet, men taktiskt och fysiskt överlägsna motståndare visade sig till vår stora förvåning vilja annat. Fjärdeplatsen i serien kändes därför som en stor besvikelse för oss. En kompletterande dräktbeställning gjordes ( där vi även fick 500 spänn i rabatt av Bollsport pga ett feltryck ) och en ytterligare är på väg efter det att den dräkt som vi hittils har använt oss av är på väg att utgå ur sortimentet. Ett år har gått och ett nytt kommer, förhoppningsvis framgångsrikare än det förra. Mot SM-GULD år 2010!
Rent sportsligt såg våren länge ut att bli det värdiga farväl till Hasse och Korpen som vi alla hade hoppats på. Joel öste i mål på löpande band och TBS hade för första gången sedan Baloos glansdagar fått tag på en riktigt målvakt. Inför den sista dagens två matcher hade vi avgörandet i helt egna händer, men 3-3 mot ett mittenlag och förlust med 1-4 mot seriesegrarna blev till slut en riktigt pinsam tillställning där vi inte fick iväg ett enda vettigt skott på mål i hela den sista matchen. Så det blev tyvärr med ganska blandade miner som vi sa farväl till vårt tidigare liv i Korpen.
Då sommaren kom kändes det som en stor spänning och förväntan hade tagit intagit föreningen. Hur mycket stryk skulle vi få? Skulle vi ta någon poäng? Hur bra var egentligen alla de andra lagen?
Frågorna var många och svaren vid tidpunkten få, så sommaren förlöpte som vanligt med fotboll, bad och som vanligt en trevlig sommarhajk på Vindö). Tyvärr blev det inte så mycket volleyboll spelat.
Sedan kom allvarets stund. Tidigt en söndagsmorgon i september reste sju tappra TBS:are (varav en halvskadad och en bajsnödig) till Brandbergshallen för den så hett efterlängtade premiären mot Hockey FF. Triangelns fick där genom Murts snabba mål en drömstart och dominerade första halvlek totalt för att sedan bli ordentligt tillbakapressade i den andra. När slutsignalen ljöd stod dock de vackra siffrorna 6-7 på resultattavlan vilket givetvis firade med en segerpizza på det lokala stamhaket. Vid denna tid var det dock inte bara innebandy som stod på schemat, utan även fotboll i SSIF:s höstcup. Efter framgångsrika träningsmatcher mot Teknisk Fysik (som genom dokumentation i Fysiks sektionstidning även finns förevigade på kungliga biblioteket) gick laget relativt långt i B-slutspelet efter en WO-seger och en grym målvaktsinsats av Fralla. Sedan tog dock det roliga slut efter 1-6 mot B-slutspelets blivande totalsegrare Dynamo Fabian.
I innebandyn fortsatte Triangelns segertåg, i alla fall på bortaplan. I Liljeholmshallen verkade det däremot som om Hammarbys Råsundaspöke hade bosatt sig för vintern, ty det var först när Vinnarflaggan kom upp mot Hockey FF som dess makt äntligen kunde brytas. Rent sportsligt så var väl sammanfattningsvis gått ganska bra under året med de båda förlusterna mot Södertörns HIBF som de enda riktiga plumparna i protokollet. Låt oss hoppas på att vi kan undvika sådana missöden i fortsättningen!
Ett år har gått och ett nytt kommer, förhoppningsvis framgångsrikare än det förra.
Mot SM-GULD år 2010!
Efter en stark avslutning av seriespelet rådde en stor optimism inför den kommande säsongen. Sommarhajken blev en riktig höjdare och Welams grymma sommarfys gjorde att det nu fanns kraft i benen som tidigare inte funnits där.
En annan viktig detalj i förstärkningen av laget var nyförvärven av Arvid Rapp och David Hedberg. Plötsligt så var Richard tvungen att prestera sitt allra bästa spel för att hålla undan i konkuransen, och i och med Davids tillkomst fanns det nu inte bara en spelskicklig center till utan även en grogrund för att skapa permanenta kedjor. Dessa kom utav för mig oklart anledning att heta Bruna, Lappis och Guld, men ack så mycket viktigare var att vi nu hade fogat samman spelartyper som kompletterade varandra och att vi nu kunde jobba med att svetsa samman dessa formationer.
Även på backsidan var vi klart starkare än ifjol. Jockes och Alex hade nu fullgjort sin plikt mot fosterlandet och kunde återigen satsa för fullt, vilket gjorde att vi nu kunde dela in även backarna i par så att dessa fick en chans att bli samspelta de med.
Den största skillnaden var nog ändå den mentala, och det kändes direkt när så gott som alla dök upp på säsongsupptaktsmiddan på Lappis någon gång i september. Alla var helt enkelt sugna på att vi skulle göra en grymt bra säsong! Med reservation för några enstaka plumpar i protokollet så fanns det en klart seriösare inställning jämfört med ifjol, både till såväl träning som match. De första renodlade inomhusträningarna någonsin hölls, och trots lite kaos i början så har det börjat funka allt bättre eftersom.
Incidenter som att folk spelat onyktra eller att spelare så sent som fem minuter innan matchstart inte vetat på vilket position de ska lira är numera kapitel i det förgångna, vilket jag inte tror någon av oss sörjer.
Vi är kort och gott ett klart mycket bättre LAG idag än vid samma tidpunkt för ett år sedan, och någon anledning att slå av på den takten finns väl inte va…?
Rent sportligt så har resultaten i serien blivit klart mycket bättre än ifjol, om än inte så bra som de kunnat bli med lite flyt på vår sida. Den onödiga premiärförlusten mot Grötinge riskerar nu att kosta oss andraplatsen, och poängförluster i tätat matcher under hösten gjorde att luften lite väl tidigt gick ur den absoluta toppstriden, inte minst då Hässelby av någon anledning vägrade tappa poäng.
I skrivande stund så pågår just en match som avgör ifall vi kan säkra andraplatsen av egen kraft, men oavsett utgången av denna och slutomgången så får en tredjeplats och förmodad uppflyttning ändå ses som ett tämligen godkänt resultat för att vara andra serieåret någonsin.
Har det då hänt något vid sidan av innebandyn?
Visst har det det, även om innebandyn ibland har en tendens att dominera aktivitetsutbudet. I somras var det massor med fotboll, volleyboll och bad, och under hösten så har TBS fotbollssektion även kryddat tillvaron med några tuffa kamper mot Teknisk Fysik.
Under mellandagarna arrangerades även en kryssning, som undertecknad inte minns så mycket av (av oklar anledning), men som säkert var mycket lyckad.
Så, här står vi nu, med ett kul och minnesvärt år bakom oss och försöker blicka in i framtiden.
Mot nya segrar och roliga episoder.
Mot lyckade arr och sol & bad.
2004 har alla förutsättningar att bli ett riktigt härligt TBS-år!
Alla vet sedan hur det gick. Vikarierande backreserven Arvid sätter spiken i kistan med sitt 9-3, en kollektiv arbetsinsats utan motsvarighet i TBS historia, Davids övervälmande krönika inledd med ”Goddag Bröder”, en garanterad uppflyttning till division 6 och ett starkt omen om en ljus framtid.Fortsättningen som följde blev dock aningen blygsam med tanke på högtidigt yttrade ord från denna era. Fotboll och bad gjorde förvisso sitt intåg på schemat vid sommarlovets start men på de på förhand som omhuldade fysträningarna var det i bästa fall samma trogna skara som förra året som dök upp under en sommar som i övigt mest gick åt till en evig väntan på solsken. På grund av Peters praktik i Tysklandblev det tyvärr ingen hajk på Vindö och dessvärre för första året sedan 1997 då TBS inte arrangerar något läger alls på sommarens då den av vissa väldigt efterlängtade bootcampen inte heller den kunde genomföras då anmälningarna var för få.Sedan kom DM, och då var det många som befarade nya nederlag. Men icke, ett vilt kämpande TBS och en sällsynt framgångsrik Rapp-taktik bäddade för skrällsegern 2-0 mot Marieberg och gav även fortsatt förtroende även då lagledaren Peter kom hem ifrån Tyskland. Så då trodde vi att vi var bra igen, vilket 0-10 i sista träningsmatchen mot Viktor Rydbergs och 1-9 i seriepremiären mot Falken visade att vi inte riktigt var. Sedan följde en blandad höst med fina segrar i jämna matcher mot Bromma och Råcksta, men även uppslitande besvikelser som förlusten mot Hephata och stjärnsmällen 2-11 mot ESK. Rent spelarmässigt blandades det även och gavs. Nyförvärvet Björn övertog Görans plats i den s.k. ”guldkedjan” som inledningsvis bara öste in poäng. Göran däremot, hade dessvärre en mörk höst med frivillig degradering från representationslaget till det nybildade korplaget samt från Teknisk Fysik till industriell ekonomi (vilket snedsteg som är värst tvistar de lärde om…). Innan Günters intåg efter jul var tomrummet efter honom påfallande och i och med värvningen av Thomas, förreningens tredje Kista-klubbmästerist, hade Richard återigen en kombattant i målet då Avids knä komplicerade hans burvaktarkarriär. Säsongens andra höjdpunkt, DM och den mirakulösa vändningen mot Bromma får ursäkta, var den historiska segern mot ett starkt reducerat ESK. ESK är i normala fall ett lag med en helt annan kapacitet än vi har men med dem som redan klara seriesegrare var detta en match med lite av nu-eller-aldrig karaktär. Så även om resultatet 6-5 till TBS kanske inte ger något större eko utanför H6M denna gång så känns det grymt bra inför framtiden att vi lyckas ta vara på denna chans och slutligen besegra ”storebror”. Så, nu står vi här med ännu ett år bakom oss och ett nytt som ska komma. Förhoppningsvis ett som rymmer både hajk, bootchamp och en uppföljare till 2003:s beryktade kryssning. Samt en soligare sommar med än mer bad, volleyboll och fotboll. Och kanske även en topplats i division H6M, ifall man nu får ta och drömma lite…?
Ett regelverk med förhållningsregler antogs med arbetsnamnet Rotationssystemet Beta (vilket även kom att bli det fastslagna namnet då ingen kom på något bättre, även om det är lite oklart hur namnet egenltigen återspeglas i systemet) ursprungligen inspirerat av den rotationsprincip som vid tiden rådde i Tottenhams anfall. I TBS fall omsattes detta till devisen "Ingen petas. Man petar sig själv", genom kan tyckas ganska självklara regler gällande primärt träningsnärvaro. Andra förändringar var att nu officiellt utsedda tränaren Arvid fick ökat ansvar och vidare befogenheter. Detta tillsammans ledde till att den bohemska kultur som länge rått i TBS sakta började likna den i ett riktigt tävlingslag. Spelaretruppen genomgick även den ganska stora förändringar, dock tämligen oberoende av ovan nämnda utveckling. Qmisk-trion Jocke, Günter och Thomas (a.k.a. Mamma, Pappa & Junior) fann nämligen capsen vara en väl så ädel sport som innebandyn, och då elitsatsning inom båda var svårt att kombinera blev valet till slut uppenbart. Ola insåg (underligt nog) att halvtidsjobb kombinerat med heltidsstudier på Teknisk Fysik tog lite väl mycket tid och Calle försvann då hans hopplösa knä återigen gått och dummat sig. Truppen behövde med andra ord förstärkas, och under en lång sommar med bad, fotboll och studsande under Welams vakande öga på Gubbängsfältet dök de upp, ett efter ett. Att måltjuven Oscar "Pedro Mendes" Hedberg till slut skulle anlända lämnades med varm hand åt Davids övertalningsförmåga, och under sommaren anslöt sig även finurliga backen Tobbe från Teknisk Fysik (vilket lag som egentligen är farmarlag till vilket beror nog främst på idrott...). Allroundspecialisten Micke var driftig nog att värva sig själv, medan alla vår talangscout Carter kanske gjorde det mest spektakulära fyndet genom att snoka upp f.d. Div1-spelare Patrik2 under en förlumpen bänkpress i Lappisgymmet. Till skillnad från förra säsongen lyckades vi undvika en övertro på vår egen förmåga genom att lämna DM poänglöst. Snopet nog fick vi även denna gång stryk av Råcksta (eller Hammarbyhöjden, eller en mix av lagen... eller nåt (lite oklart vem som spelar var egentligen då samma spelare verkar dyka upp i båda)). Seriespelet inleddes dock trots inte helt som vi hade hoppats. Även om vi vann några "enkla" matcher hade vi märkbart svårt att vinna matcherna mot topplagen, och efter halva serien hade vi endast lyckats slå ett av lagen (Hephata, 7-6) på den övre tabellhalvan. Lite av en vändning tycktes dock märkas av i returmötet mot Solitare. Detta lag, som vi tidigare med nöd och näppe klarat oavgjort emot, slogs nu tillbaka med klara 11-6 efter övertygande spel. Samma scenario upprepade sig även mot Ingarö och när Hephata kunde slås tillbaka i en direkt avgörande match om den sista uppflyttningsplatsen ska det nu mycket till ifall TBS ska missa att inför nästa år ta klivet upp i division 5. I en liten förening som vår blir det lätt att mycket fokuseras kring A-laget, men årets framgångar har inte bara gällt detta. Föreningsens korplag, i mångt och mycket personifierat av krigarsjälen Hampus, lyckades under hösten med bedriften att såväl vinna sin serie. Därav kvalificerade man sig för korpens seriesegrarslutspel, där vi gick hela vägent ill final där vi till slut föll med 1-4. En kombination av A och korplaget, stärkta med Johan och Olof från ESK, gick även till final i en turnering i Södertälje. Inte heller här hade vi marginalerna med oss i de avgörande straffarna, trots att vi nästan trodde att det kunde bli vår dag efter att Ola makalöst ha kvitterade med 7 sekunder kvar av förlägningen. Notervärt är även att Tobbe och korvmannen Olof lyckades komma med i turneringens dream team. I skrivande stund står alltså en rafflande serieupplösning för dörren, där våra chanser till uppflyttning i skrivande stund ser mycket goda ut. Den tredjeplats vi precis har säkrat ska nämligen vanligtvis innebära direktuppflyttning. Det känns även mycket positivt att konstatera att årets upplaga av TBS har en frammåtanda och drivkraft, som kanske inte fanns för bara några säsonger sedan. Detta, samt sommarens kommande uppladdning, bådar gott inför en eventuell framtid i division 5. Men först lite sommar, sol & bad samt studsande på Gubbängsfältet. 2006 har alla förutsättningar att bli ett riktigt bra TBS-år! Ett regelverk med förhållningsregler antogs med arbetsnamnet Rotationssystemet Beta (vilket även kom att bli det fastslagna namnet då ingen kom på något bättre, även om det är lite oklart hur namnet egenltigen återspeglas i systemet) ursprungligen inspirerat av den rotationsprincip som vid tiden rådde i Tottenhams anfall. I TBS fall omsattes detta till devisen "Ingen petas. Man petar sig själv", genom kan tyckas ganska självklara regler gällande primärt träningsnärvaro. Andra förändringar var att nu officiellt utsedda tränaren Arvid fick ökat ansvar och vidare befogenheter. Detta tillsammans ledde till att den bohemska kultur som länge rått i TBS sakta började likna den i ett riktigt tävlingslag. Spelaretruppen genomgick även den ganska stora förändringar, dock tämligen oberoende av ovan nämnda utveckling. Qmisk-trion Jocke, Günter och Thomas (a.k.a. Mamma, Pappa & Junior) fann nämligen capsen vara en väl så ädel sport som innebandyn, och då elitsatsning inom båda var svårt att kombinera blev valet till slut uppenbart. Ola insåg (underligt nog) att halvtidsjobb kombinerat med heltidsstudier på Teknisk Fysik tog lite väl mycket tid och Calle försvann då hans hopplösa knä återigen gått och dummat sig. Truppen behövde med andra ord förstärkas, och under en lång sommar med bad, fotboll och studsande under Welams vakande öga på Gubbängsfältet dök de upp, ett efter ett. Att måltjuven Oscar "Pedro Mendes" Hedberg till slut skulle anlända lämnades med varm hand åt Davids övertalningsförmåga, och under sommaren anslöt sig även finurliga backen Tobbe från Teknisk Fysik (vilket lag som egentligen är farmarlag till vilket beror nog främst på idrott...). Allroundspecialisten Micke var driftig nog att värva sig själv, medan alla vår talangscout Carter kanske gjorde det mest spektakulära fyndet genom att snoka upp f.d. Div1-spelare Patrik2 under en förlumpen bänkpress i Lappisgymmet. Till skillnad från förra säsongen lyckades vi undvika en övertro på vår egen förmåga genom att lämna DM poänglöst. Snopet nog fick vi även denna gång stryk av Råcksta (eller Hammarbyhöjden, eller en mix av lagen... eller nåt (lite oklart vem som spelar var egentligen då samma spelare verkar dyka upp i båda)). Seriespelet inleddes dock trots inte helt som vi hade hoppats. Även om vi vann några "enkla" matcher hade vi märkbart svårt att vinna matcherna mot topplagen, och efter halva serien hade vi endast lyckats slå ett av lagen (Hephata, 7-6) på den övre tabellhalvan. Lite av en vändning tycktes dock märkas av i returmötet mot Solitare. Detta lag, som vi tidigare med nöd och näppe klarat oavgjort emot, slogs nu tillbaka med klara 11-6 efter övertygande spel. Samma scenario upprepade sig även mot Ingarö och när Hephata kunde slås tillbaka i en direkt avgörande match om den sista uppflyttningsplatsen ska det nu mycket till ifall TBS ska missa att inför nästa år ta klivet upp i division 5. I en liten förening som vår blir det lätt att mycket fokuseras kring A-laget, men årets framgångar har inte bara gällt detta. Föreningsens korplag, i mångt och mycket personifierat av krigarsjälen Hampus, lyckades under hösten med bedriften att såväl vinna sin serie. Därav kvalificerade man sig för korpens seriesegrarslutspel, där vi gick hela vägent ill final där vi till slut föll med 1-4. En kombination av A och korplaget, stärkta med Johan och Olof från ESK, gick även till final i en turnering i Södertälje. Inte heller här hade vi marginalerna med oss i de avgörande straffarna, trots att vi nästan trodde att det kunde bli vår dag efter att Ola makalöst ha kvitterade med 7 sekunder kvar av förlägningen. Notervärt är även att Tobbe och korvmannen Olof lyckades komma med i turneringens dream team. I skrivande stund står alltså en rafflande serieupplösning för dörren, där våra chanser till uppflyttning i skrivande stund ser mycket goda ut. Den tredjeplats vi precis har säkrat ska nämligen vanligtvis innebära direktuppflyttning. Det känns även mycket positivt att konstatera att årets upplaga av TBS har en frammåtanda och drivkraft, som kanske inte fanns för bara några säsonger sedan. Detta, samt sommarens kommande uppladdning, bådar gott inför en eventuell framtid i division 5. Men först lite sommar, sol & bad samt studsande på Gubbängsfältet. 2006 har alla förutsättningar att bli ett riktigt bra TBS-år!
Datum: 1997-01-01
ID:1 av 19 inlägg
Meddelande: Jaha, någonstans så måste man ju börja solskenshistorien om våran lilla förening och i väntan på bättre förslag så får denna plats duga. Den egentliga grundstenen föll faktiskt en aning slumpaktigt på sin plats för ungefär tio år sedan då min bror Martin till födelsedagspresent fick ett par rätt schysta innebandymål. Det började så smått det året med "Bundy" på triangeln, halkbandy på lutande plan på våran tomt samt halkbandy på vågrät plan under de korta stunder då kommunen ännu inte hade hunnit sanda gatan.
Namn: Peter Novak
Datum: 1998-01-01
ID:2 av 19 inlägg
Meddelande: Året då de stora grejerna började hända. Vi fixade tröjor (och höll på att bli blåsta på en femhundring av tryckfirman) och var för första gången någonsin med i en korpen tournering där vi spelade bra i gruppspelet (Calle gjorde vårt historiska första korpen mål, 1-0 mot KM Boys (8-6)) men slutligen fick stryk av slutsegrarna Team Sigma som utan större besvär vände 0-2 till 13-2.
Namn: Peter Novak
Datum: 1999-01-01
ID:3 av 19 inlägg
Meddelande: Pga Peters temporära flytt till Luleå så tog den nya kassören Calle på sig mina löpande sysslor medan Martin ansvarade för att ringa ihop styrkan. För första gången någonsin så deltog vi i Korpens tremannaserie där vi placerade oss ungefär i mitten. Ekonomiskt så klarade vi oss oxå bra genom en överenskommelse med Kenneth Kajander på Korpen. I utbyte mot hjälp på en inline-evenemang så fick vi våra medlemsavgifter till korpen betalda.
Namn: Peter Novak
Datum: 2000-01-01
ID:4 av 19 inlägg
Meddelande:
Namn: Peter Novak
Datum: 2001-01-01
ID:5 av 19 inlägg
Meddelande: Inget Europe på nyårsafton, vilket bäddade för en seg start på det nya innebandyåret. Hemsidan fick sin rättfärdiga plats i cyberrymden och gästboken blev snart en given mötesplats för hängivna TBS:are. Tyvärr ledde upprepade missförstånd med den komunala bokningsbyrån (Sveriges motsvarighet till "Gökboet") ledde till ett antal förlumpna straffakturor och avgifter vi gäran hade varit utan. Rent spelmässigt gick det även knackigt i sexmannaserien, inte minst pga avsaknaden av en fast målvakt. Nu roterade tjänsten vilket tyvärr ledde till minst sagt varierande målvaktstekniker. Vi saknade även förmågan att avgöra matcherna tycktes det som, då nästan hälften av våra matcher slutade oavgjorda!
Namn: Peter Novak
Datum: 2002-01-01
ID:6 av 19 inlägg
Meddelande: 2002 blev året då de riktigt stora tingen började ske i vår lilla förening. Ryktena och snacket om att lämna korpen och satsa på den riktiga serien hade pyrt sedan årsskiftet, men det krävdes ändå en lång och hård debatt på ett stormigt årsmöte för att frågan slutligen skulle gå igenom. Ett beslut som förhoppningsvis ingen ångrar idag.
Namn: Peter Novak
Datum: 2003-01-01
ID:7 av 19 inlägg
Meddelande: Återigen var det stora ting i görningen med vår lilla förening, och jag tror utan att överdriva att många i efterhand kommer att minnas detta år som det då vi i mångt och mycket genomförde vår metamorfos från ett korpgäng till ett riktigt tävlingslag.
Namn: Peter Novak
Datum: 2004-01-01
ID:8 av 19 inlägg
Meddelande: Verksamhetsåret 04 kan på många sätt beskrivas som tiden som löpte mellan de två stora skrällarna. Hässelby hade laget, profilerna, kaxigheten och ett strålande facit och var endast denna match från att bli det enda obesegrade herrlaget i hela Stockholmsserien. TBS hade å sin sida spelat bra på sistone, och förbundet målade i sin egen nyhetsspalt upp målfarliga TBS som det största hotet mot Hässelbys svit.
Namn: Peter Novak
Datum: 2005-01-01
ID:9 av 19 inlägg
Meddelande: Trots den bländande segern mot ESK avslutades innebandysäsongen 04/05 i ett något av ett antiklimax. I matchens abslout sista sekund gjorde Hephata 3-2 i vad som i mångt och mycket skulle bli matchen med stort "R" som i Revanch. Tidigare under säsongen hade vi slöpligt förlorat mot dem och i frustrationen över att bara ha oavgjort kastade till slut desperata trianglar allting frammåt för att få till ett avgörande. Ett mål kom även, fast inte i den bur där de flesta hade väntat sig att det skulel falla. Därefter uppstod en stor tomhet. Känslar var att vi befann oss nu i ett vägskäl, där det från denna position endast fanns två rimliga vägar att gå. Ett unisomt årsmöte stakade ut vägen genom att enhälligt välja att satsa.
Namn: Peter Novak
Datum: 2006-01-01
ID:10 av 19 inlägg
Meddelande: Trots den bländande segern mot ESK avslutades innebandysäsongen 04/05 i ett något av ett antiklimax. I matchens abslout sista sekund gjorde Hephata 3-2 i vad som i mångt och mycket skulle bli matchen med stort "R" som i Revanch. Tidigare under säsongen hade vi slöpligt förlorat mot dem och i frustrationen över att bara ha oavgjort kastade till slut desperata trianglar allting frammåt för att få till ett avgörande. Ett mål kom även, fast inte i den bur där de flesta hade väntat sig att det skulel falla. Därefter uppstod en stor tomhet. Känslar var att vi befann oss nu i ett vägskäl, där det från denna position endast fanns två rimliga vägar att gå. Ett unisomt årsmöte stakade ut vägen genom att enhälligt välja att satsa.
Namn: Peter Novak