| Hela
historian om hur föreningen grundades.
TBS verksamhetsberättelse 19xx till 1997
Jaha, någonstans så måste man ju börja solskenshistorian om våran
lilla förening
och i väntan på bättre förslag så får denna plats duga. Den
egentliga grundstenen
föll faktiskt en aning slumpaktigt på sin plats för ungefär tio år
sedan då min
bror Martin till födelsedagspresent fick ett par rätt sjussta
innebandymål. Det
började så smått det året med "Bundy" på triangeln, halkbandy på
lutande plan på
våran tomt samt halkbandy på vågrät plan under de korta stunder då
kommunen ännu
inte hade hunnit sanda gatan. Förutom ordinarie spelmoment så ingick
faktiskt två
extra utmaningar. Dels så var det tillåtet att nicka bollen, och det
behöver väl
knappast noteras att det var extra prestigefyllt att göra mål med
huvudet efter
som det hände så sällan, samt att undvika att komma åt
"Spottstolpen"( se klubbmärket ). Varifrån Spottstoplen fick sitt
namn får ni bara gissa, men för att det inte ska bli alltför svårt
så ska jag ge er en liten ledtråd: Sommaren -92:s klart sämsta ide
var att hänga sin jacka på den...
Sådär höll vi på, intet ont anandes om hur mycket ungdomsbidrag som
vi gick miste
om genom att inte känna till deras existens. Men tiderna skulle
snart förändras
till det bättre. 1993 grundade Johan Ekerhult rollspelsföreningen
ESG, där flera
av oss var aktiva och drivande. Efter ett litet tag ( 4 år ) så
insåg även vi
att det där med en förening trots att kunde vara en riktigt bra ide,
och dessutom
så hade vi ifrån ESG lärt oss både hur vi skulle göra och inte göra.
Allt började med ett synnerligen odemokratiskt årsmöte i slutet av
maj
( som dock officiellt flyttades fram en vecka för att vi skulle få
möjlighet att
söka nystartsbidrag ( vilket var helt onödigt visade det sig senare
)).
Denna första styrelse bestod av den tidens gärngäng:
Ordf. Peter
V. Ordf. Göran
Kassör Martin
Sekr. Alex
Ledamot Calle
Under det första året få fungerade verksamheten ungefär som förut,
med undantag
för att vi fick betalt för det. Vi mötte även ett gäng lett av Jakob
Hagman som
vi sensationellt slog med 3-1 i matcher. Klubbmärket fastslogs även.
//Peter
TBS verksamhetsberättelse 1998
Året då de stora grejerna började hända. Vi fixade tröjor ( och höll
på att bli
blåsta på en femhundring av tryckfirman ) och var för första gången
någonsin med
i en korpen tornering där vi spelade bra i gruppspelet ( Calle
gjorde vårt historiska
första korpen mål, 1-0 mot KM Boys (8-6)) men slutligen fick stryk
av slutsegrarna
Team Sigma som utan större besvär vände 0-2 till 13-2. Lagom till
denna tornering
färdiggjorde TBS fulaste och hittils enda flagga av ett ut tjänst
lakan, ett par
sönderklippta mjukisbyxor och ett femtiotal säkerhetsnålar. Under
sommaren hände
oxå en hel del. Göran köpte a föreningen vägar stolpar till mitt
volleybollnät och
därmed så var volleybollspelet på somrarna i full gång. På detta
sätt fick vi även
med medlemmar i föreningen som inte hade kommit med annars. Denna
trevliga sommar l kryddades slutligen med ett mycket uppskattat
träningsläger på Vindö. Till hösten så anmälde vi oss för första
gången till kommunens nolltaxesystem vilket gjorde att vi äntligen
fick tillgång till kontinuerliga träningstider inomhus. Detta var
givetvis
positivt men tyvärr dödade det ute bandyn. Framåt hösten
organiserade även Jocke vårat deltagande i en andra korpentournering
där vi tyvärr oxå åkte ut ganska tidigt. //Peter
TBS verksamhetsberättelse 1999
Pga min temporära flytt till Luleå så tog den nya kassören Calle på
sig mina
löpande sysslor medans Martin ansvarade för att ringa ihop styrkan.
För första
gången någonsin så deltog vi i Korpens tremannaserie där vi
placerade oss ungefär
i mitten. Ekonomiskt så klarade vi oss oxå bra genom en
överenskommelse med Kenneth Kajander på Korpen. I utbyte mot hjälp
på en inline-evenemang så fick vi våra
medlemsavgifter till korpen betalda. Göran övertog lokalbokningen
och fixade
nya fina tider och till sommaren så höll även Alex & Göran i ett
mycket uppskattat
träningsläger på öland där den inofficiella TBS-låten framfördes för
första gången.
Tyvärr var det heller ingen som vågade realisera pratet om att välta
kor när de
"stod och sov", men lite beachvolley på en härlig strand gjorde att
den fadäsen kunde
förbises. Resten av den regninga sommaren förlöpte med volleyboll
och fotboll i den mån som vädret tillät. Den sommaren så hade även
TBS sina första LAN, som till en början dock samarrangerades med
Unionen. Under hösten fortsatte korpen spelet som vanligt men framåt
jul så togs åter ett nytt stort steg i TBS historia. Det var
nämligen en ide som David framförde vid årsmötet och som då få tog
på allvar. Nämligen
att vi skulle börja spela femmannaspel med målvakt (=han). Nåväl,
möjligheten till
detta dök då upp som en slump då Hasse Person från Korpen hörde av
sig och undrade ifall vi kunde tänka oss att vara med och arrangera
företagscupen mot att själva få deltaga i den. Sagt som gjort.
Arrangemanget gick bra och vi gick lätt vidare till kvartsfinal. När
vi ledde med 4-2 så skadades Alex och sedan så rasade spelet ihop.
Ja, det är faktiskt sant. //Peter
TBS verksamhetsberättelse 2000
Till att börja med måste jag bara konstatera att EUROPE ROCKADE FETT
på nyårsafton.
Sådär ja, nu kan vi fortsätta. Efter att ha fått blodad tand ( utom
stackars Alex som
fick fler ) av jultourneringen så gick vi på allvar in i
femmannakorpen vilket gick
ganska hyfsat. Klart bättre gick det dock i tremannaserien där vi
för första gången
vann en serie och fick även våran första trofe till troféskåpet
(vadå skåp?). Vi enade
oss slutligen om en design för den nya dräkten som slutligen alla
nog blev ganska nöjda
med. Tryckeriets tolkning av Calles handstil ledde dock till
förbättringar av vissa
namn på folks ryggar... Styrelsen fick nu även in lite nytt folk i
form av Ola och David
vilket även gav hela föreningen lite nya ider och infallsvinklar.
Under sommaren så
genomfördes ett återigen mycket lyckat träningsläger på Vindö samt
ett antal LAN och
en del fotboll trots besvikelsen över att Tjeckien inte vann EM. Det
har även ryktats
om en FET föreningsfest arrad av Ola Olle Patrick men den är just nu
lite uppskjuten.
Så, här står vi nu. Vi rockar gärnet i fem- och tremannakorpen och
vanligt och skaffar
oss nu även snart den råkaxiga webardessen
www.triangelns.com //Peter
TBS verksamhetsberättelse 2001
Inget Europe på nyårsafton, vilket bäddade för en seg start på det
nya innebandyåret. Hemsidan fick sin rättfärdiga plats i cyberrymden
och gästboken blev snart en given mötesplats för hängivna TBS:are.
Tyvärr ledde upprepade missförstånd med den komunala bokningsbyrån
(Sveriges motsvarighet till "Gökboet") ledde till ett antal
förlumpna straffakturor och avgifter vi gäran hade varit utan. Rent
spelmässigt gick det även knackigt i sexmannaserien, inte minst pga
avsaknaden av en fast målvakt. Nu roterade tjänsten vilket tyvärr
ledde till minst sagt varierande målvaktstekniker. Vi saknade även
förmågan att avgöra matcherna tycktes det som, då nästan hälften av
våra matcher slutade oavgjorda! I tremannaserien innebar det
mannfall som att arbeta i Rikets tjänst innebär att vi inte kunde
försvara våran titel ifrån förra året. Däremot så blev vi räddade
kvar i serien av "Skära Elefanter" som med ett brådskande
telefonsamtal räddade oss ifrån uteslutning. Fet kred till dem!
Under sommaren så genomfördes (som vanligt)
en mycket trevlig hajk på Vindö ( för recention, se
http://www.f.kth.se/~f98pno/aor/tbs4.html
) samt fotboll, volleyboll och bad. Inför starten av höstsäsongen så
insåg vi snart att det inte fanns nog med folk för att bedriva spel
i tremannaerien varför vi tvingades dra oss ur den.
Gällande sexmanna så gällde mycket
av försnacket fenomentet MickeåJoel, som under Görans studentskiva
hade sagt att de var intresserade av att spela med oss. De hade dock
inte givit något klart besked, så att det var nog många som var
glatt överraskade när vi fann våra nyförvärv på premiären... Efter
två enkla segrar så trodde vi att vi skulle sopa hem serien med
lätthet, men taktiskt och fysiskt överlägsna motståndare visade sig
till vår stora förvåning vilja annat. Fjärdeplatsen i serien kändes
därför som en stor besvikelse för oss. En kompletterande
dräktbeställning gjordes ( där vi även fick 500 spänn i rabatt av
Bollsport pga ett feltryck ) och en ytterligare är på väg efter det
att den dräkt som vi hittils har använt oss av är på väg att utgå ur
sortimentet. Ett år har gått och ett nytt kommer, förhoppningsvis
framgångsrikare än det förra. Mot SM-GULD år 2010! //Peter
TBS verksamhetsberättelse 2002
2002 blev året då de riktigt stora tingen började ske i vår lilla
förening. Ryktena och snacket om att lämna korpen och satsa på den
riktiga serien hade pyrt sedan årsskiftet, men det krävdes ändå en
lång och hård debatt på ett stormigt årsmöte för att frågan
slutligen skulle gå igenom. Ett beslut som förhoppningsvis ingen
ångrar idag.
Rent sportsligt såg våren länge ut att bli det värdiga farväl till
Hasse och Korpen som vi alla hade hoppats på. Joel öste i mål på
löpande band och TBS hade för första gången sedan Baloos glansdagar
fått tag på en riktigt målvakt.
Inför den sista dagens två matcher hade vi avgörandet i helt egna
händer, men 3-3 mot ett mittenlag och förlust med 1-4 mot
seriesegrarna blev till slut en riktigt pinsam tillställning där vi
inte fick iväg ett enda vettigt skott på mål i hela den sista
matchen.
Så det blev tyvärr med ganska blandade miner som vi sa farväl till
vårt tidigare liv i Korpen.
Då sommaren kom kändes det som en stor spänning och förväntan hade
tagit intagit föreningen. Hur mycket stryk skulle vi få? Skulle vi
ta någon poäng? Hur bra var egentligen alla de andra lagen?
Frågorna var många och svaren vid tidpunkten få, så sommaren
förlöpte som vanligt med fotboll, bad och som vanligt en trevlig
sommarhajk på Vindö ( http://www.f.kth.se/~f98-pno/andor/tbshajk2002.htm
). Tyvärr blev det inte så mycket volleyboll spelat.
Sedan kom allvarets stund. Tidigt en söndagsmorgon i september reste
sju tappra TBS:are (varav en halvskadad och en bajsnödig) till
Brandbergshallen för den så hett efterlängtade premiären mot Hockey
FF. Triangelns fick där genom Murts snabba mål en drömstart och
dominerade första halvlek totalt för att sedan bli ordentligt
tillbakapressade i den andra. När slutsignalen ljöd stod dock de
vackra siffrorna 6-7 på resultattavlan vilket givetvis firade med en
segerpizza på det lokala stamhaket.
Vid denna tid var det dock inte bara innebandy som stod på schemat,
utan även fotboll i SSIF:s höstcup. Efter framgångsrika
träningsmatcher mot Teknisk Fysik (som genom dokumentation i Fysiks
sektionstidning även finns förevigade på kungliga biblioteket) gick
laget relativt långt i B-slutspelet efter en WO-seger och en grym
målvaktsinsats av Fralla. Sedan tog dock det roliga slut efter 1-6
mot B-slutspelets blivande totalsegrare Dynamo Fabian.
I innebandyn fortsatte Triangelns segertåg, i alla fall på
bortaplan. I Liljeholmshallen verkade det däremot som om Hammarbys
Råsundaspöke hade bosatt sig för vintern, ty det var först när
Vinnarflaggan kom upp mot Hockey FF som dess makt äntligen kunde
brytas. Rent sportsligt så var väl sammanfattningsvis gått ganska
bra under året med de båda förlusterna mot Södertörns HIBF som de
enda riktiga plumparna i protokollet. Låt oss hoppas på att vi kan
undvika sådana missöden i fortsättningen!
Ett år har gått och ett nytt kommer, förhoppningsvis framgångsrikare
än det förra.
Mot SM-GULD år 2010! //Peter
TBS verksamhetsberättelse 2003
Återigen var det stora ting i görningen med vår lilla förening,
och jag tror utan att överdriva att många i efterhand kommer att
minnas detta år som det då vi i mångt och mycket genomförde vår
metamorfos från ett korpgäng till ett riktigt tävlingslag.
Efter en stark avslutning av seriespelet rådde en stor optimism
inför den kommande säsongen. Sommarhajken (http://www.f.kth.se/~f98-pno/andor/tbshajk2003.htm ) blev en riktig
höjdare och Welams grymma sommarfys gjorde att det nu fanns kraft i
benen som tidigare inte funnits där.
En annan viktig detalj i förstärkningen av laget var nyförvärven av
Arvid Rapp och David Hedberg. Plötsligt så var Richard tvungen att
prestera sitt allra bästa spel för att hålla undan i konkuransen,
och i och med Davids tillkomst fanns det nu inte bara en
spelskicklig center till utan även en gogrund för att skapa
permanenta kedjor.
Dessa kom utav för mig oklart anledning att heta Bruna, Lappis och
Guld, men ack så mycket viktigare var att vi nu hade fogat samman
spelartyper som kompletterade varandra och att vi nu kunde jobba med
att svetsa samman dessa formationer.
Även på backsidan var vi klart starkare än ifjol. Jockes och Alex
hade nu fullgjort sin plikt mot fosterlandet och kunde återigen
satsa för fullt, vilket gjorde att vi nu kunde dela in även backarna
i par så att dessa fick en chans att bli samspelta de med.
Den största skillnaden var nog ändå den mentala, och det kändes
direkt när så gott som alla dök upp på säsongsupptaktsmiddan på
Lappis någon gång i september. Alla var helt enkelt sugna på att vi
skulle göra en grymt bra säsong! Med reservation för några enstaka
plumpar i protokollet så fanns det en klart seriösare inställning
jämfört med ifjol, både till såväl träning som match. De första
renodlade inomhusträningarna någonsin hölls, och trots lite kaos i
början så har det börjat funka allt bättre eftersom.
Incidenter som att folk spelat onyktra eller att spelare så sent som
fem minuter innan matchstart inte vetat på vilket position de ska
lira är numera kapitel i det förgångna, vilket jag inte tror någon
av oss sörjer.
Vi är kort och gott ett klart mycket bättre LAG idag än vid samma
tidpunkt för ett år sedan, och någon anledning att slå av på den
takten finns väl inte va…?
Rent sportligt så har resultaten i serien blivit klart mycket bättre
än ifjol, om än inte så bra som de kunnat bli med lite flyt på vår
sida. Den onödiga premiärförlusten mot Grötinge riskerar nu att
kosta oss andraplatsen, och poängförluster i tätat matcher under
hösten gjorde att luften lite väl tidigt gick ur den absoluta
toppstriden, inte minst då Hässelby av någon anledning vägrade tappa
poäng.
I skrivande stund så pågår just en match som avgör ifall vi kan
säkra andraplatsen av egen kraft, men oavsett utgången av denna och
slutomgången så får en tredjeplats och förmodad uppflyttning ändå
ses som ett tämligen godkänt resultat för att vara andra serieåret
någonsin.
Har det då hänt något vid sidan av innebandyn?
Visst har det det, även om innebandyn ibland har en tendens att
dominera aktivitetsutbudet. I somras var det massor med fotboll,
volleyboll och bad, och under hösten så har TBS fotbollssektion även
kryddat tillvaron med några tuffa kamper mot Teknisk Fysik.
Under mellandagarna arrangerades även en kryssning, som undertecknad
inte minns så mycket av (av oklar anledning), men som säkert var
mycket lyckad.
Läs mer om du vågar på:
http://f.kth.se/~f98-pno/andor/tbskryssning2003.html
Så, här står vi nu, med ett kul och minnesvärt år bakom oss och
försöker blicka in i framtiden.
Mot nya segrar och roliga episoder.
Mot lyckade arr och sol & bad.
2004 har alla förutsättningar att bli ett riktigt härligt TBS-år!
//Peter
TBS verksamhetsberättelse 2004 Verksamhetsåret 04 kan på många sätt beskrivas som
tiden som löpte mellan de två stora skrällarna.Hässelby hade laget,
profilerna, kaxigheten och ett strålande facit och var endast denna
match från att bli det enda obesegrade herrlaget i hela
Stockholmsserien. TBS hade å sin sida spelat bra på sistone, och
förbundet målade i sin egen nyhetsspalt upp målfarliga TBS som det
största hotet mot Hässelbys svit.Alla vet sedan hur det gick. Vikarierande backreserven Arvid sätter spiken i kistan med sitt 9-3,
en kollektiv arbetsinsats utan motsvarighet i TBS historia, Davids
övervälmande krönika inledd med ”Goddag Bröder”, en garanterad
uppflyttning till division 6 och ett starkt omen om en ljus
framtid.Fortsättningen som följde blev dock aningen blygsam med
tanke på högtidigt yttrade ord från denna era. Fotboll och bad
gjorde förvisso sitt intåg på schemat vid sommarlovets start men på
de på förhand som omhuldade fysträningarna var det i bästa fall
samma trogna skara som förra året som dök upp under en sommar som i
övigt mest gick åt till en evig väntan på solsken.
På grund av
Peters praktik i Tysklandblev det tyvärr ingen hajk på Vindö och
dessvärre för första året sedan 1997 då TBS inte arrangerar något
läger alls på sommarens då den av vissa väldigt efterlängtade
bootcampen inte heller den kunde genomföras då anmälningarna var för
få.Sedan kom DM, och då var det många som befarade nya nederlag. Men
icke, ett vilt kämpande TBS och en sällsynt framgångsrik Rapp-taktik
bäddade för skrällsegern 2-0 mot Marieberg och gav även fortsatt
förtroende även då lagledaren Peter kom hem ifrån Tyskland.Så då
trodde vi att vi var bra igen, vilket 0-10 i sista träningsmatchen
mot Viktor Rydbergs och 1-9 i seriepremiären mot Falken visade att
vi inte riktigt var. Sedan följde en blandad höst med fina segrar i
jämna matcher mot Bromma och Råcksta, men även uppslitande
besvikelser som förlusten mot Hephata och stjärnsmällen 2-11 mot
ESK.Rent spelarmässigt blandades det även och gavs. Nyförvärvet
Björn övertog Görans plats i den s.k. ”guldkedjan” som inledningsvis
bara öste in poäng.
Göran däremot, hade dessvärre en mörk höst med
frivillig degradering från representationslaget till det nybildade korplaget samt från Teknisk Fysik till industriell ekonomi (vilket
snedsteg som är värst tvistar de lärde om…). Innan Günters intåg
efter jul var tomrummet efter honom påfallande och i och med
värvningen av Thomas, förreningens tredje Kista-klubbmästerist, hade
Richard återigen en kombattant i målet då Avids knä komplicerade
hans burvaktarkarriär.Säsongens andra höjdpunkt, DM och den
mirakulösa vändningen mot Bromma får ursäkta, var den historiska
segern mot ett starkt reducerat ESK. ESK är i normala fall ett lag
med en helt annan kapacitet än vi har men med dem som redan klara
seriesegrare var detta en match med lite av nu-eller-aldrig
karaktär. Så även om resultatet 6-5 till TBS kanske inte ger något
större eko utanför H6M denna gång så känns det grymt bra inför
framtiden att vi lyckas ta vara på denna chans och slutligen besegra
”storebror”.Så, nu står vi här med ännu ett år bakom oss och ett
nytt som ska komma. Förhoppningsvis ett som rymmer både hajk,
bootchamp och en uppföljare till 2003:s beryktade kryssning. Samt en
soligare sommar med än mer bad, volleyboll och fotboll. Och kanske
även en topplats i division H6M, ifall man nu får ta och drömma
lite…? //Peter
TBS verksamhetsberättelse 2005
Trots den bländande segern mot ESK avslutades innebandysäsongen
04/05 i ett något av ett antiklimax. I matchens abslout sista
sekund gjorde Hephata 3-2 i vad som i mångt och mycket skulle bli
matchen med stort "R" som i Revanch. Tidigare under säsongen hade
vi slöpligt förlorat mot dem och i frustrationen över att bara ha
oavgjort kastade till slut desperata trianglar allting frammåt för
att få till ett avgörande. Ett mål kom även, fast inte i den bur
där de flesta hade väntat sig att det skulel falla. Därefter
uppstod en stor tomhet. Känslar var att vi befann oss nu i ett
vägskäl, där det från denna position endast fanns två rimliga
vägar att gå. Ett unisomt årsmöte stakade ut vägen genom att
enhälligt välja att satsa.
Ett regelverk med förhållningsregler
antogs med arbetsnamnet Rotationssystemet Beta (vilket även kom
att bli det fastslagna namnet då ingen kom på något bättre, även
om det är lite oklart hur namnet egenltigen återspeglas i
systemet) ursprungligen inspirerat av den rotationsprincip som vid
tiden rådde i Tottenhams anfall. I TBS fall omsattes detta till
devisen "Ingen petas. Man petar sig själv", genom kan tyckas
ganska självklara regler gällande primärt träningsnärvaro. Andra
förändringar var att nu officiellt utsedda tränaren Arvid fick
ökat ansvar och vidare befogenheter. Detta tillsammans ledde till
att den bohemska kultur som länge rått i TBS sakta började likna
den i ett riktigt tävlingslag. Spelaretruppen genomgick även den
ganska stora förändringar, dock tämligen oberoende av ovan nämnda
utveckling. Qmisk-trion Jocke, Günter och Thomas (a.k.a. Mamma,
Pappa & Junior) fann nämligen capsen vara en väl så ädel sport som
innebandyn, och då elitsatsning inom båda var svårt att kombinera
blev valet till slut uppenbart. Ola insåg (underligt nog) att
halvtidsjobb kombinerat med heltidsstudier på Teknisk Fysik tog
lite väl mycket tid och Calle försvann då hans hopplösa knä
återigen gått och dummat sig.
Truppen behövde med andra ord
förstärkas, och under en lång sommar med bad, fotboll och
studsande under Welams vakande öga på Gubbängsfältet dök de upp,
ett efter ett. Att måltjuven Oscar "Pedro Mendes" Hedberg till
slut skulle anlända lämnades med varm hand åt Davids
övertalningsförmåga, och under sommaren anslöt sig även finurliga
backen Tobbe från Teknisk Fysik (vilket lag som egentligen är
farmarlag till vilket beror nog främst på idrott...).
Allroundspecialisten Micke var driftig nog att värva sig själv,
medans alla vår talangscout Carter kanske gjorde det mest
spektakulära fyndet genom att snoka upp f.d. Div1-spelare Patrik2
under en förlumpen bänkpress i Lappisgymmet. Till skillnad från förra säsongen
lyckades vi undvika en övertro på vår egen förmåga genom att lämna
DM poänglöst. Snopet nog fick vi även denna gång stryk av Råcksta
(eller Hammarbyhöjden, eller en mix av lagen... eller nåt (lite
oklart vem som spelar var egentligen då samma spelare verkar dyka
upp i båda)). Seriespelet inleddes dock trots inte helt som vi
hade hoppats. Även om vi vann några "enkla" matcher hade vi
märkbart svårt att vinna matcherna mot topplagen, och efter halva
serien hade vi endast lyckats slå ett av lagen (Hephata, 7-6) på
den övre tabellhalvan.
Lite av en vändning tycktes dock märkas av
i returmötet mot Solitare. Detta lag, som vi tidigare med nöd och
näppe klarat oavgjort emot, slogs nu tillbaka med klara 11-6 efter
övertygande spel. Samma scenario upprepade sig även mot Ingarö och
när Hephata kunde slås tillbaka i en direkt avgörande match om den
sista uppflyttningsplatsen ska det nu mycket till ifall TBS ska
missa att inför nästa år ta klivet upp i division 5. I en liten förening som vår blir
det lätt att mycket fokuseras kring A-laget, men årets framgångar
har inte bara gällt detta. Föreningsens korplag, i mångt och
mycket personifierat av krigarsjälen Hampus, lyckades under hösten
med bedriften att såväl vinna sin serie. Därav kvalificerade man
sig för korpens seriesegrarslutspel, där vi gick hela vägent ill
final där vi till slut föll med 1-4. En kombination av A och korplaget,
stärkta med Johan och Olof från ESK, gick även till final i en
turnering i Södertälje. Inte heller här hade vi marginalerna med
oss i de avgörande straffarna, trots att vi nästan trodde att det
kunde bli vår dag efter att Ola makalöst ha kvitterade med 7
sekunder kvar av förlägningen. Notervärt är även att Tobbe och
korvmannen Olof lyckades komma med i turneringens dream team. I skrivande stund står alltså en
rafflande serieupplösning för dörren, där våra chanser till
uppflyttning i skrivande stund ser mycket goda ut. Den tredjeplats
vi precis har säkrat ska nämligen vanligtvis innebära
direktuppflyttning. Det känns även mycket positivt att konstatera
att årets upplaga av TBS har en frammåtanda och drivkraft, som
kanske inte fanns för bara några säsonger sedan. Detta, samt
sommarens kommande uppladdning, bådar gott inför en eventuell
framtid i division 5. Men först lite sommar, sol & bad samt
studsande på Gubbängsfältet.
2006 har alla förutsättningar att
bli ett riktigt bra TBS-år! //Peter
TBS Verksamhetsberättelse 2006
Den sportsligt sett mycket lyckade säsongen 05/06
avslutades med flera fina insatser, krönt med kämpasegern över
Prestige som i princip säkrade vår tredjeplats. Trots en stark
spurt så höll sig topplagen Älta och Prestige utom vår räckhåll,
men då det visade sig att även det tredjeplacerade laget gick
upp kunde vi ta detta bakslag med storsinne.
Därefter följde årsmötet. Arvid och styrelsen
fick där fortsatt förtroende, och föreningen beslutade sig även
för att byta klubbmärke inför den förväntade beställningen av
nya dräkter. Det lika älskade som hatade ”Rotationssystemet
Beta” överlevde förvisso mötet, men kom under säsongen mer och
mer att vattnas ut på grund av den tunna spelartruppen.
Sedan följde en sommar, som vanligt fylld med
sol, bad och fotboll. Sommarfysen rullade igång från början av
juli och samlade alltid en liten men tapper skala av lojala
deltagare. Extra cred ska då utlandsbundna Tobbe ha, som kom på
i stort sett varenda träning, även om vissa rykten sa att det
var fotbollen på slutet som lockade väl så mycket som själva
studsandet...:-)
Själva innebandysäsongen lämnade dock en del
övrigt att önska. Ett rejält underbemannat TBS blev nämligen
rejält utspelat i DM, och alla krav på träningsnärvaro föll per
automatik till korta då vi ofta fick vara glada för det folk vi
fick ihop till matcherna. Bland ljusglimtarna kan nämnas Olas
comeback och värvandet av damlagsexperten Andreas, som redan
efter några månader i klubben kom att spela en allt viktigare
roll som Arvids högra hand vartefter säsongen led.
DM kom även att bli Richards sista match i TBS
(för denna gång), vilket lagom till säsongspremiären kastade in
klubben i en akut målvaktskris. Micke ställde lojalt upp till
den kaotiska premiärsegern mot Wasakamraterna och även några
följande matcher, även om han tidigt deklarerade att han inte
såg sig som en lösning på målvaktsproblematiken på sikt. När
Arvid den 12:e september kontaktade styrelsen och desperat bad
att få en ny målvakt, inleddes ett mycket intensivt efter någon
som på sikt skulle kunna gå in och axla Richards mantel. En av
de första som fick förfrågan var skidfanatikern Robert Lilja
från Fysik, och inom mindre än en vecka hade han redan varit på
sina första träningar. Där vann han genast stor respekt av sin
omgivning, gissningsvis lika mycket på grund av sina helt
söndertrasade knän som sina räddningar. Det tog förvisso några
matcher innan han blev helt varm i kläderna, men ju mer tiden
gick ju säkrare blev vi på att vi nu hade hittat en värdig
ersättare åt Richard på sikt. Att spelet gick knackligt berodde
förmodligen mer än vi först vi ville erkänna på att vi (för
denna säsong iaf) tappat vår stora kreatör Patrick2 samt vår
sammanhållande länk Tobbe i backlinjen. När sedan Björn och
tillfälligt även Patrick1 tog timeout blev plötsligt vår
spelartrupp obehagligt tunn, inte minst på backsidan, och i
flera matcher tappade vi onödigt på slutet just för att vi inte
riktigt hade gubbar nog för att bjuda på kamp även i den sista
perioden.
Sedan hände något som på sikt kanske kan
betraktas som en milstolpe i TBS historia. Den 18:e november
vann nämligen Teknisk Fysik en historisk dubbelseger i
KTH-mästerskapen i innebandy. Jaha, undrar nu säkert vän av
ordningen, vad har det då med TBS att göra? Jo, någon knapp
månad senare var nämligen samtliga Fysiker i det vinnande laget,
samt ytterligare några till, rekryterade till TBS korp och
3-mannalag. Båda dessa reste sig därmed från i princip ruinens
brant till att bli vitala och kraftfulla enheter ingen. Dessutom
gav dessa spelare, tillsammans med nyförvärv som Erik, Ola2,
Pontus och Micke2 Björkman ett välbehövligt tillskott av
hungriga och spelsugna spelare. En historisk händelse i samband
med detta var att TBS genom Emma Hallgrens inträde i
3-mannalaget även fick sin första kvinnliga spelare någonsin
till något av sina lag.
Med undantaget för 10-4 segern mot Ingarö, som
länge gjorde Calle till enda målvakt i TBS med 100% segrar, var
hösten att betrakta som ett sportsligt misslyckande. Två riktigt
bra saker hände dock. Den första stora ljusglimten blev den
”traditionella” finalplatsen i nyårscupen i Södertälje där vi
till slut föll med hela 1-6 mot ett gäng superknodds från
juniorlandslaget. Den andra var de nya dräkterna. Arvids brorsa
hade vissa kontakter i Thailand, vi vilka vi kunde få ett
riktigt snyggt ställ till ett kanonpris. Just hoprafsandet av
nog gamla dräkterna till matcherna hade varit ett evigt problem,
men nu har vi förhoppningsvis nog med dräkter för att klara oss
så länge dräkterna bara håller!
När Arvids jobb och studier krävde för mycket tid
lämnade han efter Södertälje över stafettpinnen till Vojje, som
säsongen ut gick in i rollen som föreningens nya tränare. Inte
heller Vojje förmådde få fason på resultaten, men samtidigt så
blomstrade föreningen på andra håll. Tillskottet av ”Fysiker”
gjorde att vi vissa veckor var tvungna att använda båda hallarna
i Hökarängsskolan för att få plats och nu äntligen kunde ha egna
storplansträningar med bra kvalitet utan att behöva bjuda in
halva ESK. När sedan korplaget kom att sakna målvakt gick
förfrågan återigen ut till Fysiksektionen, och huruvida därifrån
komna Johan eller Leo som till slut får jobbet får väl i
skrivande stund betraktas som oklart.
Med nyförvärvet Pontus som härförare krigade TBS
till slut till sig en 10-6 seger mot Solitare. Sedan följde en
om inte annat hedersam säsongsavslutning med tre segrar på de
fyra senaste matcherna, inte minst för att Robert nu hade
förvandlats från en vanlig målvakt till en med
matchvinnarpotential. Vi fick med denna spurt även två lag bakom
oss i serietabellen, vilket hade inneburit nytt kontrakt ifall
inte förbundet valt att reformera seriesystemet just detta år.
Nu står vi återigen inför ett nytt årsmöte, med
alla vägval som det innebär. Bortom allt tvivel är dock en
sommar med sol bad och studsande på Gubbängsfältet innan det är
dags att samla styrkorna och inleda klättrandet upp i
seriesystemet igen.
2007 har alla förutsättningar att bli ett riktigt
bra TBS-år!
//Peter
TBS Verksamhetsberättelse 2007
Trots den fina avslutningen på
06/07 års seriespel så blev likväl uppgiften inför kommande
säsong att återigen blicka uppåt från den absolut bottnen i
seriesystemets lägsta division igen. Vid detta säsongsbokslut
passade några gamla trotjänare passade på att lämna in. Det
omdiskuterade ”Rotationssystemet Beta” hade nu uppfyllt sin
uppgift att ta oss från ett kompisgäng till ett satsande
idrottsgäng, och skrotades som tack för det. Arvid Rapp, som i
princip varit den som skapat den renodlade tränarrollen i TBS,
valde även att lämna över hela tränaransvaret till sin tidigare
parhäst Christian Vojmanen. För att röra om ännu lite mer i
grytan röstade årsmötet in David Hedberg och ovan nämnde Arvid i
styrelsen, medan Daniel Hedberg övertog Christians tidigare
kassörsuppdrag. En mindre förändring, trodde nog många då i alla
fall, var Jonas Lejons utnämning till enväldig korplagskapten.
I själva verket var just detta
startskottet till en revolution som under det år som skulle
komma genererade såväl en egen spelartrupp samt något som sakta
började likna ett eget grundspel. Under vissa perioder gjorde
även korplagsspelarna trycket så hårt på tisdagsträningarna i
Hökarängsskolan att vi var tvungna att boka bägge salarna för
att kunna erbjuda alla bandytörstare en chans att få lira av sig
lite varje tisdag. Efter en relativt händelsefattig sommar
(regnet såklart!), kom nästa positiva överraskning. Allt
pratande om ett träningsläger, format som ett bootcamp på
militärens område, hade i det närmaste blivit en årlig
följetång. Förvåningen och glädjen var därför stor hos de många
som en vacker dag öppnade ett brev där de fann gamle Uncle Sam
pekandes på dem till orden ”I want You to TBS Bootcamp”. Av
arrangemanget kan bara konstateras att det mer än väl infriade
de vid det laget rätt högt ställda förväntningarna. Lokalen var
någon form av repövningsbarack med goda faciliteter och
logimöjligheter, samt hyggliga matlagningsmöjligheter. Under
aktiviteter blandades rena fyspass med teori, kryddat av några
storplansträningar innebandy, där Christian tog chansen att nöta
in det nya spelsystemet 2-2-1.
Trots att det där sett väldigt
lovande ut hade det kanske inte satt sig så väl som vi hopats,
vilket vi även bittert fick erfara i premiären. Vi tappade där
en ledning med 4-2 till förlust 5-6 mot ett inte alltför
märkvärdigt Malmen. En förlust även i den nästföljande matchen,
2-5 mot BK Sol, och det var det många som började grubbla på om
vi verkligen var inne på rätt väg. Christian trodde dock på sin
spelidé, och vartefter hösten gick så började även poängen att
trilla in i en stadigt ökande takt. Ett problem för A-laget som
blev alltmer tilltagande under året var bristen på spelare, och
det ständiga behovet av inkallande av reserver. Under
inledningen av säsongen tackade såväl Peter Novak, Calle Frank
och Alexander Säregård för sig, åtminstone tillfälligt,
lämnandes Martin Novak som enda kvarvarande spelaren i A-laget
av de som en gång var med och grundade föreningen 1997. När
sedan även Pontus Karmenstad, Björn Molin, Oscar Hedberg och
Andreas Hasselgren försvann blev truppen väl tunn, trots
tillskotten av Mattias Westerberg, Jani och hemvändaren Tobbe
Odelman. Kontentan var en ojämnhet, såväl i matcherna som i
träningsuppslutningen mot ESK. Toppprestationer som 10-4 segern
mot blivande seriesegrarna Haninge varvades med bottennapp som
6-7 mot Södernissarna.
Korplaget hade i sin tur fått en såväl stabil som engagerad
spelartrupp, men kom att under hela året bli lidande av att inte
ha hittat någon uttalad målvakt. Som läget var nu så turades
olika utespelare om att vakta kassen, men ganska så varierande
resultat. Laget åkte under hösten ur trean med buller och brak,
och under våren förmodligen även ur division 4. Likväl måste
säsongen detta till trots ses som en succé ur ett
korplagsperspektiv. Ett nytt lag, med en egen anda, har mer
eller mindre skapats av ”gamla TBS:are” och ett lass med
tekniska fysiker från KTH. En sent införskaffad
storplansträningstid framåt säsongsslutet gav detta gäng en
chans att spela ihop sig, men även att mäta sina krafter med och
mot spelarna i A-laget. Tremannalaget bytte som vanligt ut
ungefär halva truppen inför såväl höst som vårsäsongen, och får
väl under de förutsättningarna anses ha presterat rätt hyfsat.
Nedflyttningen till sportfixarens division 3 var önskad och
laget hoppas nu ha hittat en stomme att bygga vidare på för
kommande säsonger. När historiekrönikörer, någon dag i framtiden
då TBS världsheravälde är fulländat, tittar tillbaka på just
säsongen 07/08 är ändå kanske de nya bortaställen som jämte
korplaget kommer att stå ut som de stora utropstecknen. Arvids
bror Bjarne Rapp hade tidigare hjälpt oss ro iland den tidigare
mycket lyckade beställningen av blåa hemmaställ, så när det
verkade som om hans arbetssituation skulle förändras så att hans
utlandsresor kraftigt skulle begränsas blev det bråda dagar för
oss. Målet var att ta chansen att skaffa oss ställ som skulle
räcka för ”evig tid”. Totalt så beställde vi denna gång 17 blåa
och 55 vita ställ, vilket var så mycket att Bjarne tvingades
till två separata resor för att få hem de enorma
hockeytrunkarna, fullmatade med nya fina ställ. Ställen blev
jättelyckade och Bjarne tilldelades vid säsongsavslutningen TBS
nyinstiftade hederspris som tack för sina insatser.
Av hela säsongen 07/08 var ändå A-lagets avslutning den mest
dramatiska. En mycket tät klunga av lag låg bakom de till slut
suveräna seriesegrarna Haninge, och skillnaden mellan en seger
och oavgjort i den avslutande matchen mot Skytten var även
skillnaden mellan en tredje och en sjätteplats. Matchen i sig
var en storstilad upphämtning från vår sida, då vi en bit in i
andra perioden låg under med 0-3 och var i stort sett utspelade.
Likväl visade vi prov på såväl god anda som bra kämparglöd, när
vi vände matchen till 6-5. Ändå så blev marginalen mellan en
lyckad och misslyckad säsong inte större än att en
skyttenspelare i slutminuten med i princip helt öppet TBS-mål
lyckade med konststycket att därifrån pricka stolpen och ut.
Segern innebar en tredjeplats i serien, vilket även var
säsongens mål och som givetvis smakade extra gott att vinna i
sista matchen på ett så pass dramatiskt sätt. Säsongen 07/08 var
en rolig och intressant säsong där mycket nytt hände, och är
förhoppningsvis även ett utmärkt avstamp för 08/09, som
förhoppningsvis ska bli ännu större, bättre och mäktigare. I
jakten på SM-guldet... när det nu än var...
//Peter
TBS Verksamhetsberättelse 2008
<star wars-musik> Bootcampen i
ingenmansland förberedde TBS för en lång & hård säsong av
innebandykrig. Säsongen startade i en trång innehall på Gärdet
där TBS kryssade mot Nybroviken. Veckorna efter blev det en
chockförlust mot Hephata. Ordningen återställdes snabbt när TBS
i turordning besegrade Saltsjöbaden, Ingarö, Lokomotiv Stockholm
och Djurö-Vindö. I sista matchen innan den nalkande julen led
TBS av ett svidande nederlag mot värsta konkurrenten Lidingö.
Stärkta av det nya året vann TBS mot Nybroviken, Hephata,
Saltsjöbaden och Ingarö i ett svep. Uppflyttningen var nära.
Återigen i den trånga hallen på Gärdet blev TBS vinstlösa. LSIK
gick som tåget och det var en knapp, men kännbar, förlust. I
måste-matchen mot Djurö spände musklerna och den femte
uddamålsvinsten kom. Sista matchen mot Lidingö avgjorde allt. </star
wars-musik>
Tyvärr gick denna match inte vår väg, trots en tidig ledning med
2-0. Trots underläge släppte vi dock aldrig helt taget om
matchen och under den dramatiska slutminuten var vi ett
hjälmskott ifrån den poäng som inneburit uppflyttning, innan
Lidingö avgjorde med 8-6 i öppet mål. Ett bittert sportsligt
slut på en annars utmärkt säsong. Även om det inte bar hela
vägen har vi inför sista matchen aldrig haft möjligheten att
vinna serien.
För korplaget blev vårsäsongen 2009 en otrolig framgång, då det
fira fallet genom seriesystemet äntligen avstannade. Med en i
stort sett bibehållen trupp förstärkt med ytterligare någon
fysiker och en ny målvakt i form av Johan Persson känns
förutsättningarna goda för att korplaget nu äntligen har hittat
sin nivå (även om det har sagts förr).
Det tråkiga för året var att en anrik epok gick i graven,
nämligen 3-mannalaget och med det vårt samarbete med Hasse
Persson vid det laget varat i över tio år. Tyvärr fanns dock
inte spelarmaterial nog för att driva det vidare under våren,
men vem vet, än har kanske inte sista kapitlet skrivits för det
lag för vilken vår förening en gång grundades.
//Peter
TBS Verksamhetsberättelse 2009
Årsmötet 2009 klargjorde att
målsättningen för a-lagets säsong var att gå upp en
division. Det blev till slut den hittills mest framgångsrika
säsongen för Triangelns Bandysällskap.
Försäsongen inleddes med en svår skada. Voije slet av
hälsenan under fotbollsspel på Gubbängsfältet. Det visade
sig att Voije inte kom tillbaka alls i spel men Triangeln
fick en målmedveten tränare som kunde fokusera till fullo på
tränarrollen.
Årets bootcamp var även i år beläget på Mattias lantställe i
närheten utav Åkersberga. Det var löpning, styrka och massa
innebandy på dagordningen. Här lades grunden för hur vi
skulle spela under säsongen. Tränare Voije drillade oss
taktiskt såsom aldrig förr.
Inför starten kunde Triangeln presentera fyra stycken
nyförvärv i form av Robin, Henrik, Markus och Håkansson.
Viktiga spelare då Voije hade försvunnit från planen och
kapten Hedberg var kallad av plikten.
Höstsäsongen var smått fantastisk för Triangeln. Av 10
spelade matcher blev det 8 vinster, 1 oavgjord och 1
förlust. Den sistnämnda förlusten berodde dels på manfall
och dels på att det var säsongens svåraste bortamatch ute på
Djurö. Under senare delen av höstsäsongen kom nyförvärven
Jocke och Visal till Triangeln. Senare under säsongen dök i
spridda skurar även Kalle, Lukas, Stefan och Tomas upp.
Triangelns korplag hade ingen framgångsrik höst även fast
det var mycket kämpa som vanligt. Martin uttryckte det med
att ”Korpenlaget dyker på jakt efter rätt division!”.
För a-laget var vårsäsongen lite upp och ned. Det blandades
bra med mindre bra resultat. När det väl gällde och var
avgörande reste sig dock Triangeln flera klasser. Viktig
poäng mot serieettan Atlas och den avgörande segern mot
serietrean Djurö-Vindö ligger närmast på näthinnan. Det blev
en andraplats i serien med stora marginaler ner mot trean.
Detta innebar att Triangelns BS nästa säsong spelar i
division 4!
Vårsäsongen för korplaget är inte slutförd än, men de
senaste resultaten talar för att det blir en mycket mer
trevlig vårsäsong än höstsäsong.
Från den här säsongen minns jag med glädje och lättnad det
ögonblick då vi säkrade andraplatsen i serien. A-laget gör
en strålande säsong och det blir en spännande resa framöver
i division 4!
Forza TBS!
//Daniel S
|