Historia

Hela historian om hur föreningen grundades.


TBS verksamhetsberättelse 19xx till 1997
Jaha, någonstans så måste man ju börja solskenshistorian om våran lilla förening och i väntan på bättre förslag så får denna plats duga. Den egentliga grundstenen föll faktiskt en aning slumpaktigt på sin plats för ungefär tio år sedan då min bror Martin till födelsedagspresent fick ett par rätt sjussta innebandymål. Det började så smått det året med "Bundy" på triangeln, halkbandy på lutande plan på våran tomt samt halkbandy på vågrät plan under de korta stunder då kommunen ännu inte hade hunnit sanda gatan. Förutom ordinarie spelmoment så ingick faktiskt två extra utmaningar. Dels så var det tillåtet att nicka bollen, och det behöver väl knappast noteras att det var extra prestigefyllt att göra mål med huvudet efter
som det hände så sällan, samt att undvika att komma åt "Spottstolpen"( se klubbmärket ). Varifrån Spottstoplen fick sitt namn får ni bara gissa, men för att det inte ska bli alltför svårt så ska jag ge er en liten ledtråd: Sommaren -92:s klart sämsta ide var att hänga sin jacka på den...

Sådär höll vi på, intet ont anandes om hur mycket ungdomsbidrag som vi gick miste om genom att inte känna till deras existens. Men tiderna skulle snart förändras till det bättre. 1993 grundade Johan Ekerhult rollspelsföreningen ESG, där flera av oss var aktiva och drivande. Efter ett litet tag ( 4 år ) så insåg även vi
att det där med en förening trots att kunde vara en riktigt bra ide, och dessutom så hade vi ifrån ESG lärt oss både hur vi skulle göra och inte göra. Allt började med ett synnerligen odemokratiskt årsmöte i slutet av maj ( som dock officiellt flyttades fram en vecka för att vi skulle få möjlighet att söka nystartsbidrag ( vilket var helt onödigt visade det sig senare )). Denna första styrelse bestod av den tidens gärngäng:
Ordf.          Peter
V. Ordf.      Göran
Kassör        Martin
Sekr.          Alex
Ledamot     Calle
Under det första året få fungerade verksamheten ungefär som förut, med undantag för att vi fick betalt för det. Vi mötte även ett gäng lett av Jakob Hagman som vi sensationellt slog med 3-1 i matcher. Klubbmärket fastslogs även.
//Peter


TBS verksamhetsberättelse 1998
Året då de stora grejerna började hända. Vi fixade tröjor ( och höll på att bli blåsta på en femhundring av tryckfirman ) och var för första gången någonsin med i en korpen tornering där vi spelade bra i gruppspelet ( Calle gjorde vårt historiska första korpen mål, 1-0 mot KM Boys (8-6)) men slutligen fick stryk av slutsegrarna Team Sigma som utan större besvär vände 0-2 till 13-2. Lagom till denna tornering färdiggjorde TBS fulaste och hittils enda flagga av ett ut tjänst lakan, ett par sönderklippta mjukisbyxor och ett femtiotal säkerhetsnålar. Under sommaren hände oxå en hel del. Göran köpte a föreningen vägar stolpar till mitt volleybollnät och därmed så var volleybollspelet på somrarna i full gång. På detta sätt fick vi även med medlemmar i föreningen som inte hade kommit med annars. Denna trevliga sommar l kryddades slutligen med ett mycket uppskattat träningsläger på Vindö. Till hösten så anmälde vi oss för första gången till kommunens nolltaxesystem vilket gjorde att vi äntligen fick tillgång till kontinuerliga träningstider inomhus. Detta var givetvis positivt men tyvärr dödade det ute bandyn. Framåt hösten organiserade även Jocke vårat deltagande i en andra korpentournering där vi tyvärr oxå åkte ut ganska tidigt.
//Peter


TBS verksamhetsberättelse 1999
Pga min temporära flytt till Luleå så tog den nya kassören Calle på sig mina löpande sysslor medans Martin ansvarade för att ringa ihop styrkan. För första gången någonsin så deltog vi i Korpens tremannaserie där vi placerade oss ungefär i mitten. Ekonomiskt så klarade vi oss oxå bra genom en överenskommelse med Kenneth Kajander på Korpen. I utbyte mot hjälp på en inline-evenemang så fick vi våra medlemsavgifter till korpen betalda. Göran övertog lokalbokningen och fixade nya fina tider och till sommaren så höll även Alex & Göran i ett mycket uppskattat träningsläger på öland där den inofficiella TBS-låten framfördes för första gången. Tyvärr var det heller ingen som vågade realisera pratet om att välta kor när de "stod och sov", men lite beachvolley på en härlig strand gjorde att den fadäsen kunde
förbises. Resten av den regninga sommaren förlöpte med volleyboll och fotboll i den mån som vädret tillät. Den sommaren så hade även TBS sina första LAN, som till en början dock samarrangerades med Unionen. Under hösten fortsatte korpen spelet som vanligt men framåt jul så togs åter ett nytt stort steg i TBS historia. Det var nämligen en ide som David framförde vid årsmötet och som då få tog på allvar. Nämligen
att vi skulle börja spela femmannaspel med målvakt (=han). Nåväl, möjligheten till detta dök då upp som en slump då Hasse Person från Korpen hörde av sig och undrade ifall vi kunde tänka oss att vara med och arrangera företagscupen mot att själva få deltaga i den. Sagt som gjort. Arrangemanget gick bra och vi gick lätt vidare till kvartsfinal. När vi ledde med 4-2 så skadades Alex och sedan så rasade spelet ihop.

Ja, det är faktiskt sant.
//Peter


TBS verksamhetsberättelse 2000
Till att börja med måste jag bara konstatera att EUROPE ROCKADE FETT på nyårsafton. Sådär ja, nu kan vi fortsätta. Efter att ha fått blodad tand ( utom stackars Alex som fick fler ) av jultourneringen så gick vi på allvar in i femmannakorpen vilket gick ganska hyfsat. Klart bättre gick det dock i tremannaserien där vi för första gången vann en serie och fick även våran första trofe till troféskåpet (vadå skåp?). Vi enade
oss slutligen om en design för den nya dräkten som slutligen alla nog blev ganska nöjda med. Tryckeriets tolkning av Calles handstil ledde dock till förbättringar av vissa namn på folks ryggar... Styrelsen fick nu även in lite nytt folk i form av Ola och David vilket även gav hela föreningen lite nya ider och infallsvinklar. Under sommaren så genomfördes ett återigen mycket lyckat träningsläger på Vindö samt ett antal LAN och
en del fotboll trots besvikelsen över att Tjeckien inte vann EM. Det har även ryktats om en FET föreningsfest arrad av Ola Olle Patrick men den är just nu lite uppskjuten. Så, här står vi nu. Vi rockar gärnet i fem- och tremannakorpen och vanligt och skaffar oss nu även snart den råkaxiga webardessen www.triangelns.com
//Peter


TBS verksamhetsberättelse 2001

Inget Europe på nyårsafton, vilket bäddade för en seg start på det nya innebandyåret. Hemsidan fick sin rättfärdiga plats i cyberrymden och gästboken blev snart en given mötesplats för hängivna TBS:are. Tyvärr ledde upprepade missförstånd med den komunala bokningsbyrån (Sveriges motsvarighet till "Gökboet") ledde till ett antal förlumpna straffakturor och avgifter vi gäran hade varit utan. Rent spelmässigt gick det även knackigt i sexmannaserien, inte minst pga avsaknaden av en fast målvakt. Nu roterade tjänsten vilket tyvärr ledde till minst sagt varierande målvaktstekniker. Vi saknade även förmågan att avgöra matcherna tycktes det som, då nästan hälften av våra matcher slutade oavgjorda! I tremannaserien innebar det mannfall som att arbeta i Rikets tjänst innebär att vi inte kunde försvara våran titel ifrån förra året. Däremot så blev vi räddade kvar i serien av "Skära Elefanter" som med ett brådskande telefonsamtal räddade oss ifrån uteslutning. Fet kred till dem!

Under sommaren så genomfördes (som vanligt) en mycket trevlig hajk på Vindö ( för recention, se http://www.f.kth.se/~f98pno/aor/tbs4.html ) samt fotboll, volleyboll och bad. Inför starten av höstsäsongen så insåg vi snart att det inte fanns nog med folk för att bedriva spel i tremannaerien varför vi tvingades dra oss ur den.

Gällande sexmanna så gällde mycket av försnacket fenomentet MickeåJoel, som under Görans studentskiva hade sagt att de var intresserade av att spela med oss. De hade dock inte givit något klart besked, så att det var nog många som var glatt överraskade när vi fann våra nyförvärv på premiären... Efter två enkla segrar så trodde vi att vi skulle sopa hem serien med lätthet, men taktiskt och fysiskt överlägsna motståndare visade sig till vår stora förvåning vilja annat. Fjärdeplatsen i serien kändes därför som en stor besvikelse för oss. En kompletterande dräktbeställning gjordes ( där vi även fick 500 spänn i rabatt av Bollsport pga ett feltryck ) och en ytterligare är på väg efter det att den dräkt som vi hittils har använt oss av är på väg att utgå ur sortimentet. Ett år har gått och ett nytt kommer, förhoppningsvis framgångsrikare än det förra. Mot SM-GULD år 2010!
//Peter

TBS verksamhetsberättelse 2002
2002 blev året då de riktigt stora tingen började ske i vår lilla förening. Ryktena och snacket om att lämna korpen och satsa på den riktiga serien hade pyrt sedan årsskiftet, men det krävdes ändå en lång och hård debatt på ett stormigt årsmöte för att frågan slutligen skulle gå igenom. Ett beslut som förhoppningsvis ingen ångrar idag.

Rent sportsligt såg våren länge ut att bli det värdiga farväl till Hasse och Korpen som vi alla hade hoppats på. Joel öste i mål på löpande band och TBS hade för första gången sedan Baloos glansdagar fått tag på en riktigt målvakt. Inför den sista dagens två matcher hade vi avgörandet i helt egna händer, men 3-3 mot ett mittenlag och förlust med 1-4 mot seriesegrarna blev till slut en riktigt pinsam tillställning där vi inte fick iväg ett enda vettigt skott på mål i hela den sista matchen. Så det blev tyvärr med ganska blandade miner som vi sa farväl till vårt tidigare liv i Korpen.

Då sommaren kom kändes det som en stor spänning och förväntan hade tagit intagit föreningen. Hur mycket stryk skulle vi få? Skulle vi ta någon poäng? Hur bra var egentligen alla de andra lagen?
Frågorna var många och svaren vid tidpunkten få, så sommaren förlöpte som vanligt med fotboll, bad och som vanligt en trevlig sommarhajk på Vindö ( http://www.f.kth.se/~f98-pno/andor/tbshajk2002.htm ). Tyvärr blev det inte så mycket volleyboll spelat.

Sedan kom allvarets stund. Tidigt en söndagsmorgon i september reste sju tappra TBS:are (varav en halvskadad och en bajsnödig) till Brandbergshallen för den så hett efterlängtade premiären mot Hockey FF. Triangelns fick där genom Murts snabba mål en drömstart och dominerade första halvlek totalt för att sedan bli ordentligt tillbakapressade i den andra. När slutsignalen ljöd stod dock de vackra siffrorna 6-7 på resultattavlan vilket givetvis firade med en segerpizza på det lokala stamhaket. Vid denna tid var det dock inte bara innebandy som stod på schemat, utan även fotboll i SSIF:s höstcup. Efter framgångsrika träningsmatcher mot Teknisk Fysik (som genom dokumentation i Fysiks sektionstidning även finns  förevigade på kungliga biblioteket) gick laget relativt långt i B-slutspelet efter en WO-seger och en grym målvaktsinsats av Fralla. Sedan tog dock det roliga slut efter 1-6 mot B-slutspelets blivande totalsegrare Dynamo Fabian.

I innebandyn fortsatte Triangelns segertåg, i alla fall på bortaplan. I Liljeholmshallen verkade det däremot som om Hammarbys Råsundaspöke hade bosatt sig för vintern, ty det var först när Vinnarflaggan kom upp mot Hockey FF som dess makt äntligen kunde brytas. Rent sportsligt så var väl sammanfattningsvis gått ganska bra under året med de båda förlusterna mot Södertörns HIBF som de enda riktiga plumparna i protokollet. Låt oss hoppas på att vi kan undvika sådana missöden i fortsättningen!

Ett år har gått och ett nytt kommer, förhoppningsvis framgångsrikare än det förra.
Mot SM-GULD år 2010!
//Peter

TBS verksamhetsberättelse 2003
Återigen var det stora ting i görningen med vår lilla förening, och jag tror utan att överdriva att många i efterhand kommer att minnas detta år som det då vi i mångt och mycket genomförde vår metamorfos från ett korpgäng till ett riktigt tävlingslag.

Efter en stark avslutning av seriespelet rådde en stor optimism inför den kommande säsongen. Sommarhajken (http://www.f.kth.se/~f98-pno/andor/tbshajk2003.htm ) blev en riktig höjdare och Welams grymma sommarfys gjorde att det nu fanns kraft i benen som tidigare inte funnits där.

En annan viktig detalj i förstärkningen av laget var nyförvärven av Arvid Rapp och David Hedberg. Plötsligt så var Richard tvungen att prestera sitt allra bästa spel för att hålla undan i konkuransen, och i och med Davids tillkomst fanns det nu inte bara en spelskicklig center till utan även en gogrund för att skapa permanenta kedjor. Dessa kom utav för mig oklart anledning att heta Bruna, Lappis och Guld, men ack så mycket viktigare var att vi nu hade fogat samman spelartyper som kompletterade varandra och att vi nu kunde jobba med att svetsa samman dessa formationer.
Även på backsidan var vi klart starkare än ifjol. Jockes och Alex hade nu fullgjort sin plikt mot fosterlandet och kunde återigen satsa för fullt, vilket gjorde att vi nu kunde dela in även backarna i par så att dessa fick en chans att bli samspelta de med.

Den största skillnaden var nog ändå den mentala, och det kändes direkt när så gott som alla dök upp på säsongsupptaktsmiddan på Lappis någon gång i september. Alla var helt enkelt sugna på att vi skulle göra en grymt bra säsong! Med reservation för några enstaka plumpar i protokollet så fanns det en klart seriösare inställning jämfört med ifjol, både till såväl träning som match. De första renodlade  inomhusträningarna någonsin hölls, och trots lite kaos i början så har det börjat funka allt bättre eftersom.
Incidenter som att folk spelat onyktra eller att spelare så sent som fem minuter innan matchstart inte vetat på vilket position de ska lira är numera kapitel i det förgångna, vilket jag inte tror någon av oss sörjer.

Vi är kort och gott ett klart mycket bättre LAG idag än vid samma tidpunkt för ett år sedan, och någon anledning att slå av på den takten finns väl inte va…?

Rent sportligt så har resultaten i serien blivit klart mycket bättre än ifjol, om än inte så bra som de kunnat bli med lite flyt på vår sida. Den onödiga premiärförlusten mot Grötinge riskerar nu att kosta oss andraplatsen, och poängförluster i tätat matcher under hösten gjorde att luften lite väl tidigt gick ur den absoluta toppstriden, inte minst då Hässelby av någon anledning vägrade tappa poäng.
I skrivande stund så pågår just en match som avgör ifall vi kan säkra andraplatsen av egen kraft, men oavsett utgången av denna och slutomgången så får en tredjeplats och förmodad uppflyttning ändå ses som ett tämligen godkänt resultat för att vara andra serieåret någonsin.

Har det då hänt något vid sidan av innebandyn?
Visst har det det, även om innebandyn ibland har en tendens att dominera aktivitetsutbudet. I somras var det massor med fotboll, volleyboll och bad, och under hösten så har TBS fotbollssektion även kryddat tillvaron med några tuffa kamper mot Teknisk Fysik.

Under mellandagarna arrangerades även en kryssning, som undertecknad inte minns så mycket av (av oklar anledning), men som säkert var mycket lyckad.
Läs mer om du vågar på:
http://f.kth.se/~f98-pno/andor/tbskryssning2003.html

Så, här står vi nu, med ett kul och minnesvärt år bakom oss och försöker blicka in i framtiden.
Mot nya segrar och roliga episoder.
Mot lyckade arr och sol & bad.
2004 har alla förutsättningar att bli ett riktigt härligt TBS-år!
//Peter


TBS verksamhetsberättelse 2004
Verksamhetsåret 04 kan på många sätt beskrivas som tiden som löpte mellan de två stora skrällarna.Hässelby hade laget, profilerna, kaxigheten och ett strålande facit och var endast denna match från att bli det enda obesegrade herrlaget i hela Stockholmsserien. TBS hade å sin sida spelat bra på sistone, och förbundet målade i sin egen nyhetsspalt upp målfarliga TBS som det största hotet mot Hässelbys svit.Alla vet sedan hur det gick. Vikarierande backreserven Arvid sätter spiken i kistan med sitt 9-3, en kollektiv arbetsinsats utan motsvarighet i TBS historia, Davids övervälmande krönika inledd med ”Goddag Bröder”, en garanterad uppflyttning till division 6 och ett starkt omen om en ljus framtid.Fortsättningen som följde blev dock aningen blygsam med tanke på högtidigt yttrade ord från denna era. Fotboll och bad gjorde förvisso sitt intåg på schemat vid sommarlovets start men på de på förhand som omhuldade fysträningarna var det i bästa fall samma trogna skara som förra året som dök upp under en sommar som i övigt mest gick åt till en evig väntan på solsken.

 På grund av Peters praktik i Tysklandblev det tyvärr ingen hajk på Vindö och dessvärre för första året sedan 1997 då TBS inte arrangerar något läger alls på sommarens då den av vissa väldigt efterlängtade bootcampen inte heller den kunde genomföras då anmälningarna var för få.Sedan kom DM, och då var det många som befarade nya nederlag. Men icke, ett vilt kämpande TBS och en sällsynt framgångsrik Rapp-taktik bäddade för skrällsegern 2-0 mot Marieberg och gav även fortsatt förtroende även då lagledaren Peter kom hem ifrån Tyskland.Så då trodde vi att vi var bra igen, vilket 0-10 i sista träningsmatchen mot Viktor Rydbergs och 1-9 i seriepremiären mot Falken visade att vi inte riktigt var. Sedan följde en blandad höst med fina segrar i jämna matcher mot Bromma och Råcksta, men även uppslitande besvikelser som förlusten mot Hephata och stjärnsmällen 2-11 mot ESK.Rent spelarmässigt blandades det även och gavs. Nyförvärvet Björn övertog Görans plats i den s.k. ”guldkedjan” som inledningsvis bara öste in poäng.

 Göran däremot, hade dessvärre en mörk höst med frivillig degradering från representationslaget till det nybildade korplaget samt från Teknisk Fysik till industriell ekonomi (vilket snedsteg som är värst tvistar de lärde om…). Innan Günters intåg efter jul var tomrummet efter honom påfallande och i och med värvningen av Thomas, förreningens tredje Kista-klubbmästerist, hade Richard återigen en kombattant i målet då Avids knä komplicerade hans burvaktarkarriär.Säsongens andra höjdpunkt, DM och den mirakulösa vändningen mot Bromma får ursäkta, var den historiska segern mot ett starkt reducerat ESK. ESK är i normala fall ett lag med en helt annan kapacitet än vi har men med dem som redan klara seriesegrare var detta en match med lite av nu-eller-aldrig karaktär. Så även om resultatet 6-5 till TBS kanske inte ger något större eko utanför H6M denna gång så känns det grymt bra inför framtiden att vi lyckas ta vara på denna chans och slutligen besegra ”storebror”.Så, nu står vi här med ännu ett år bakom oss och ett nytt som ska komma. Förhoppningsvis ett som rymmer både hajk, bootchamp och en uppföljare till 2003:s beryktade kryssning. Samt en soligare sommar med än mer bad, volleyboll och fotboll. Och kanske även en topplats i division H6M, ifall man nu får ta och drömma lite…?
//Peter

TBS verksamhetsberättelse 2005 
Trots den bländande segern mot ESK avslutades innebandysäsongen 04/05 i ett något av ett antiklimax. I matchens abslout sista sekund gjorde Hephata 3-2 i vad som i mångt och mycket skulle bli matchen med stort "R" som i Revanch. Tidigare under säsongen hade vi slöpligt förlorat mot dem och i frustrationen över att bara ha oavgjort kastade till slut desperata trianglar allting frammåt för att få till ett avgörande. Ett mål kom även, fast inte i den bur där de flesta hade väntat sig att det skulel falla. Därefter uppstod en stor tomhet. Känslar var att vi befann oss nu i ett vägskäl, där det från denna position endast fanns två rimliga vägar att gå. Ett unisomt årsmöte stakade ut vägen genom att enhälligt välja att satsa.

Ett regelverk med förhållningsregler antogs med arbetsnamnet Rotationssystemet Beta (vilket även kom att bli det fastslagna namnet då ingen kom på något bättre, även om det är lite oklart hur namnet egenltigen återspeglas i systemet) ursprungligen inspirerat av den rotationsprincip som vid tiden rådde i Tottenhams anfall. I TBS fall omsattes detta till devisen "Ingen petas. Man petar sig själv", genom kan tyckas ganska självklara regler gällande primärt träningsnärvaro. Andra förändringar var att nu officiellt utsedda tränaren Arvid fick ökat ansvar och vidare befogenheter. Detta tillsammans ledde till att den bohemska kultur som länge rått i TBS sakta började likna den i ett riktigt tävlingslag. Spelaretruppen genomgick även den ganska stora förändringar, dock tämligen oberoende av ovan nämnda utveckling. Qmisk-trion Jocke, Günter och Thomas (a.k.a. Mamma, Pappa & Junior) fann nämligen capsen vara en väl så ädel sport som innebandyn, och då elitsatsning inom båda var svårt att kombinera blev valet till slut uppenbart. Ola insåg (underligt nog) att halvtidsjobb kombinerat med heltidsstudier på Teknisk Fysik tog lite väl mycket tid och Calle försvann då hans hopplösa knä återigen gått och dummat sig.

Truppen behövde med andra ord förstärkas, och under en lång sommar med bad, fotboll och studsande under Welams vakande öga på Gubbängsfältet dök de upp, ett efter ett. Att måltjuven Oscar "Pedro Mendes" Hedberg till slut skulle anlända lämnades med varm hand åt Davids övertalningsförmåga, och under sommaren anslöt sig även finurliga backen Tobbe från Teknisk Fysik (vilket lag som egentligen är farmarlag till vilket beror nog främst på idrott...). Allroundspecialisten Micke var driftig nog att värva sig själv, medans alla vår talangscout Carter kanske gjorde det mest spektakulära fyndet genom att snoka upp f.d. Div1-spelare Patrik2 under en förlumpen bänkpress i Lappisgymmet. Till skillnad från förra säsongen lyckades vi undvika en övertro på vår egen förmåga genom att lämna DM poänglöst. Snopet nog fick vi även denna gång stryk av Råcksta (eller Hammarbyhöjden, eller en mix av lagen... eller nåt (lite oklart vem som spelar var egentligen då samma spelare verkar dyka upp i båda)). Seriespelet inleddes dock trots inte helt som vi hade hoppats. Även om vi vann några "enkla" matcher hade vi märkbart svårt att vinna matcherna mot topplagen, och efter halva serien hade vi endast lyckats slå ett av lagen (Hephata, 7-6) på den övre tabellhalvan.

Lite av en vändning tycktes dock märkas av i returmötet mot Solitare. Detta lag, som vi tidigare med nöd och näppe klarat oavgjort emot, slogs nu tillbaka med klara 11-6 efter övertygande spel. Samma scenario upprepade sig även mot Ingarö och när Hephata kunde slås tillbaka i en direkt avgörande match om den sista uppflyttningsplatsen ska det nu mycket till ifall TBS ska missa att inför nästa år ta klivet upp i division 5. I en liten förening som vår blir det lätt att mycket fokuseras kring A-laget, men årets framgångar har inte bara gällt detta. Föreningsens korplag, i mångt och mycket personifierat av krigarsjälen Hampus, lyckades under hösten med bedriften att såväl vinna sin serie. Därav kvalificerade man sig för korpens seriesegrarslutspel, där vi gick hela vägent ill final där vi till slut föll med 1-4. En kombination av A och korplaget, stärkta med Johan och Olof från ESK, gick även till final i en turnering i Södertälje. Inte heller här hade vi marginalerna med oss i de avgörande straffarna, trots att vi nästan trodde att det kunde bli vår dag efter att Ola makalöst ha kvitterade med 7 sekunder kvar av förlägningen. Notervärt är även att Tobbe och korvmannen Olof lyckades komma med i turneringens dream team. I skrivande stund står alltså en rafflande serieupplösning för dörren, där våra chanser till uppflyttning i skrivande stund ser mycket goda ut. Den tredjeplats vi precis har säkrat ska nämligen vanligtvis innebära direktuppflyttning. Det känns även mycket positivt att konstatera att årets upplaga av TBS har en frammåtanda och drivkraft, som kanske inte fanns för bara några säsonger sedan. Detta, samt sommarens kommande uppladdning, bådar gott inför en eventuell framtid i division 5. Men först lite sommar, sol & bad samt studsande på Gubbängsfältet.

2006 har alla förutsättningar att bli ett riktigt bra TBS-år!
//Peter

TBS Verksamhetsberättelse 2006

Den sportsligt sett mycket lyckade säsongen 05/06 avslutades med flera fina insatser, krönt med kämpasegern över Prestige som i princip säkrade vår tredjeplats. Trots en stark spurt så höll sig topplagen Älta och Prestige utom vår räckhåll, men då det visade sig att även det tredjeplacerade laget gick upp kunde vi ta detta bakslag med storsinne.

Därefter följde årsmötet. Arvid och styrelsen fick där fortsatt förtroende, och föreningen beslutade sig även för att byta klubbmärke inför den förväntade beställningen av nya dräkter. Det lika älskade som hatade ”Rotationssystemet Beta” överlevde förvisso mötet, men kom under säsongen mer och mer att vattnas ut på grund av den tunna spelartruppen.

Sedan följde en sommar, som vanligt fylld med sol, bad och fotboll. Sommarfysen rullade igång från början av juli och samlade alltid en liten men tapper skala av lojala deltagare. Extra cred ska då utlandsbundna Tobbe ha, som kom på i stort sett varenda träning, även om vissa rykten sa att det var fotbollen på slutet som lockade väl så mycket som själva studsandet...:-)

 

Själva innebandysäsongen lämnade dock en del övrigt att önska. Ett rejält underbemannat TBS blev nämligen rejält utspelat i DM, och alla krav på träningsnärvaro föll per automatik till korta då vi ofta fick vara glada för det folk vi fick ihop till matcherna. Bland ljusglimtarna kan nämnas Olas comeback och värvandet av damlagsexperten Andreas, som redan efter några månader i klubben kom att spela en allt viktigare roll som Arvids högra hand vartefter säsongen led.

DM kom även att bli Richards sista match i TBS (för denna gång), vilket lagom till säsongspremiären kastade in klubben i en akut målvaktskris. Micke ställde lojalt upp till den kaotiska premiärsegern mot Wasakamraterna och även några följande matcher, även om han tidigt deklarerade att han inte såg sig som en lösning på målvaktsproblematiken på sikt. När Arvid den 12:e september kontaktade styrelsen och desperat bad att få en ny målvakt, inleddes ett mycket intensivt efter någon som på sikt skulle kunna gå in och axla Richards mantel. En av de första som fick förfrågan var skidfanatikern Robert Lilja från Fysik, och inom mindre än en vecka hade han redan varit på sina första träningar. Där vann han genast stor respekt av sin omgivning, gissningsvis lika mycket på grund av sina helt söndertrasade knän som sina räddningar. Det tog förvisso några matcher innan han blev helt varm i kläderna, men ju mer tiden gick ju säkrare blev vi på att vi nu hade hittat en värdig ersättare åt Richard på sikt. Att spelet gick knackligt berodde förmodligen mer än vi först vi ville erkänna på att vi (för denna säsong iaf) tappat vår stora kreatör Patrick2 samt vår sammanhållande länk Tobbe i backlinjen. När sedan Björn och tillfälligt även Patrick1 tog timeout blev plötsligt vår spelartrupp obehagligt tunn, inte minst på backsidan, och i flera matcher tappade vi onödigt på slutet just för att vi inte riktigt hade gubbar nog för att bjuda på kamp även i den sista perioden.

 

Sedan hände något som på sikt kanske kan betraktas som en milstolpe i TBS historia. Den 18:e november vann nämligen Teknisk Fysik en historisk dubbelseger i KTH-mästerskapen i innebandy. Jaha, undrar nu säkert vän av ordningen, vad har det då med TBS att göra? Jo, någon knapp månad senare var nämligen samtliga Fysiker i det vinnande laget, samt ytterligare några till, rekryterade till TBS korp och 3-mannalag. Båda dessa reste sig därmed från i princip ruinens brant till att bli vitala och kraftfulla enheter ingen. Dessutom gav dessa spelare, tillsammans med nyförvärv som Erik, Ola2, Pontus och Micke2 Björkman ett välbehövligt tillskott av hungriga och spelsugna spelare. En historisk händelse i samband med detta var att TBS genom Emma Hallgrens inträde i 3-mannalaget även fick sin första kvinnliga spelare någonsin till något av sina lag.

 

Med undantaget för 10-4 segern mot Ingarö, som länge gjorde Calle till enda målvakt i TBS med 100% segrar, var hösten att betrakta som ett sportsligt misslyckande. Två riktigt bra saker hände dock. Den första stora ljusglimten blev den ”traditionella” finalplatsen i nyårscupen i Södertälje där vi till slut föll med hela 1-6 mot ett gäng superknodds från juniorlandslaget. Den andra var de nya dräkterna. Arvids brorsa hade vissa kontakter i Thailand, vi vilka vi kunde få ett riktigt snyggt ställ till ett kanonpris. Just hoprafsandet av nog gamla dräkterna till matcherna hade varit ett evigt problem, men nu har vi förhoppningsvis nog med dräkter för att klara oss så länge dräkterna bara håller!

 

När Arvids jobb och studier krävde för mycket tid lämnade han efter Södertälje över stafettpinnen till Vojje, som säsongen ut gick in i rollen som föreningens nya tränare. Inte heller Vojje förmådde få fason på resultaten, men samtidigt så blomstrade föreningen på andra håll. Tillskottet av ”Fysiker” gjorde att vi vissa veckor var tvungna att använda båda hallarna i Hökarängsskolan för att få plats och nu äntligen kunde ha egna storplansträningar med bra kvalitet utan att behöva bjuda in halva ESK. När sedan korplaget kom att sakna målvakt gick förfrågan återigen ut till Fysiksektionen, och huruvida därifrån komna Johan eller Leo som till slut får jobbet får väl i skrivande stund betraktas som oklart.

 

Med nyförvärvet Pontus som härförare krigade TBS till slut till sig en 10-6 seger mot Solitare. Sedan följde en om inte annat hedersam säsongsavslutning med tre segrar på de fyra senaste matcherna, inte minst för att Robert nu hade förvandlats från en vanlig målvakt till en med matchvinnarpotential. Vi fick med denna spurt även två lag bakom oss i serietabellen, vilket hade inneburit nytt kontrakt ifall inte förbundet valt att reformera seriesystemet just detta år.

 

Nu står vi återigen inför ett nytt årsmöte, med alla vägval som det innebär. Bortom allt tvivel är dock en sommar med sol bad och studsande på Gubbängsfältet innan det är dags att samla styrkorna och inleda klättrandet upp i seriesystemet igen.

2007 har alla förutsättningar att bli ett riktigt bra TBS-år!

//Peter

 


TBS Verksamhetsberättelse 2007
Trots den fina avslutningen på 06/07 års seriespel så blev likväl uppgiften inför kommande säsong att återigen blicka uppåt från den absolut bottnen i seriesystemets lägsta division igen. Vid detta säsongsbokslut passade några gamla trotjänare passade på att lämna in. Det omdiskuterade ”Rotationssystemet Beta” hade nu uppfyllt sin uppgift att ta oss från ett kompisgäng till ett satsande idrottsgäng, och skrotades som tack för det. Arvid Rapp, som i princip varit den som skapat den renodlade tränarrollen i TBS, valde även att lämna över hela tränaransvaret till sin tidigare parhäst Christian Vojmanen. För att röra om ännu lite mer i grytan röstade årsmötet in David Hedberg och ovan nämnde Arvid i styrelsen, medan Daniel Hedberg övertog Christians tidigare kassörsuppdrag. En mindre förändring, trodde nog många då i alla fall, var Jonas Lejons utnämning till enväldig korplagskapten.

 

I själva verket var just detta startskottet till en revolution som under det år som skulle komma genererade såväl en egen spelartrupp samt något som sakta började likna ett eget grundspel. Under vissa perioder gjorde även korplagsspelarna trycket så hårt på tisdagsträningarna i Hökarängsskolan att vi var tvungna att boka bägge salarna för att kunna erbjuda alla bandytörstare en chans att få lira av sig lite varje tisdag. Efter en relativt händelsefattig sommar (regnet såklart!), kom nästa positiva överraskning. Allt pratande om ett träningsläger, format som ett bootcamp på militärens område, hade i det närmaste blivit en årlig följetång. Förvåningen och glädjen var därför stor hos de många som en vacker dag öppnade ett brev där de fann gamle Uncle Sam pekandes på dem till orden ”I want You to TBS Bootcamp”. Av arrangemanget kan bara konstateras att det mer än väl infriade de vid det laget rätt högt ställda förväntningarna. Lokalen var någon form av repövningsbarack med goda faciliteter och logimöjligheter, samt hyggliga matlagningsmöjligheter. Under aktiviteter blandades rena fyspass med teori, kryddat av några storplansträningar innebandy, där Christian tog chansen att nöta in det nya spelsystemet 2-2-1.

 

Trots att det där sett väldigt lovande ut hade det kanske inte satt sig så väl som vi hopats, vilket vi även bittert fick erfara i premiären. Vi tappade där en ledning med 4-2 till förlust 5-6 mot ett inte alltför märkvärdigt Malmen. En förlust även i den nästföljande matchen, 2-5 mot BK Sol, och det var det många som började grubbla på om vi verkligen var inne på rätt väg. Christian trodde dock på sin spelidé, och vartefter hösten gick så började även poängen att trilla in i en stadigt ökande takt. Ett problem för A-laget som blev alltmer tilltagande under året var bristen på spelare, och det ständiga behovet av inkallande av reserver. Under inledningen av säsongen tackade såväl Peter Novak, Calle Frank och Alexander Säregård för sig, åtminstone tillfälligt, lämnandes Martin Novak som enda kvarvarande spelaren i A-laget av de som en gång var med och grundade föreningen 1997. När sedan även Pontus Karmenstad, Björn Molin, Oscar Hedberg och Andreas Hasselgren försvann blev truppen väl tunn, trots tillskotten av Mattias Westerberg, Jani och hemvändaren Tobbe Odelman. Kontentan var en ojämnhet, såväl i matcherna som i träningsuppslutningen mot ESK. Toppprestationer som 10-4 segern mot blivande seriesegrarna Haninge varvades med bottennapp som 6-7 mot Södernissarna.

 
Korplaget hade i sin tur fått en såväl stabil som engagerad spelartrupp, men kom att under hela året bli lidande av att inte ha hittat någon uttalad målvakt. Som läget var nu så turades olika utespelare om att vakta kassen, men ganska så varierande resultat. Laget åkte under hösten ur trean med buller och brak, och under våren förmodligen även ur division 4. Likväl måste säsongen detta till trots ses som en succé ur ett korplagsperspektiv. Ett nytt lag, med en egen anda, har mer eller mindre skapats av ”gamla TBS:are” och ett lass med tekniska fysiker från KTH. En sent införskaffad storplansträningstid framåt säsongsslutet gav detta gäng en chans att spela ihop sig, men även att mäta sina krafter med och mot spelarna i A-laget. Tremannalaget bytte som vanligt ut ungefär halva truppen inför såväl höst som vårsäsongen, och får väl under de förutsättningarna anses ha presterat rätt hyfsat. Nedflyttningen till sportfixarens division 3 var önskad och laget hoppas nu ha hittat en stomme att bygga vidare på för kommande säsonger. När historiekrönikörer, någon dag i framtiden då TBS världsheravälde är fulländat, tittar tillbaka på just säsongen 07/08 är ändå kanske de nya bortaställen som jämte korplaget kommer att stå ut som de stora utropstecknen. Arvids bror Bjarne Rapp hade tidigare hjälpt oss ro iland den tidigare mycket lyckade beställningen av blåa hemmaställ, så när det verkade som om hans arbetssituation skulle förändras så att hans utlandsresor kraftigt skulle begränsas blev det bråda dagar för oss. Målet var att ta chansen att skaffa oss ställ som skulle räcka för ”evig tid”. Totalt så beställde vi denna gång 17 blåa och 55 vita ställ, vilket var så mycket att Bjarne tvingades till två separata resor för att få hem de enorma hockeytrunkarna, fullmatade med nya fina ställ. Ställen blev jättelyckade och Bjarne tilldelades vid säsongsavslutningen TBS nyinstiftade hederspris som tack för sina insatser.

 


Av hela säsongen 07/08 var ändå A-lagets avslutning den mest dramatiska. En mycket tät klunga av lag låg bakom de till slut suveräna seriesegrarna Haninge, och skillnaden mellan en seger och oavgjort i den avslutande matchen mot Skytten var även skillnaden mellan en tredje och en sjätteplats. Matchen i sig var en storstilad upphämtning från vår sida, då vi en bit in i andra perioden låg under med 0-3 och var i stort sett utspelade. Likväl visade vi prov på såväl god anda som bra kämparglöd, när vi vände matchen till 6-5. Ändå så blev marginalen mellan en lyckad och misslyckad säsong inte större än att en skyttenspelare i slutminuten med i princip helt öppet TBS-mål lyckade med konststycket att därifrån pricka stolpen och ut. Segern innebar en tredjeplats i serien, vilket även var säsongens mål och som givetvis smakade extra gott att vinna i sista matchen på ett så pass dramatiskt sätt. Säsongen 07/08 var en rolig och intressant säsong där mycket nytt hände, och är förhoppningsvis även ett utmärkt avstamp för 08/09, som förhoppningsvis ska bli ännu större, bättre och mäktigare. I jakten på SM-guldet... när det nu än var...

//Peter

 

 

TBS Verksamhetsberättelse 2008
<star wars-musik> Bootcampen i ingenmansland förberedde TBS för en lång & hård säsong av innebandykrig. Säsongen startade i en trång innehall på Gärdet där TBS kryssade mot Nybroviken. Veckorna efter blev det en chockförlust mot Hephata. Ordningen återställdes snabbt när TBS i turordning besegrade Saltsjöbaden, Ingarö, Lokomotiv Stockholm och Djurö-Vindö. I sista matchen innan den nalkande julen led TBS av ett svidande nederlag mot värsta konkurrenten Lidingö. Stärkta av det nya året vann TBS mot Nybroviken, Hephata, Saltsjöbaden och Ingarö i ett svep. Uppflyttningen var nära. Återigen i den trånga hallen på Gärdet blev TBS vinstlösa. LSIK gick som tåget och det var en knapp, men kännbar, förlust. I måste-matchen mot Djurö spände musklerna och den femte uddamålsvinsten kom. Sista matchen mot Lidingö avgjorde allt. </star wars-musik>

Tyvärr gick denna match inte vår väg, trots en tidig ledning med 2-0. Trots underläge släppte vi dock aldrig helt taget om matchen och under den dramatiska slutminuten var vi ett hjälmskott ifrån den poäng som inneburit uppflyttning, innan Lidingö avgjorde med 8-6 i öppet mål. Ett bittert sportsligt slut på en annars utmärkt säsong. Även om det inte bar hela vägen har vi inför sista matchen aldrig haft möjligheten att vinna serien.

För korplaget blev vårsäsongen 2009 en otrolig framgång, då det fira fallet genom seriesystemet äntligen avstannade. Med en i stort sett bibehållen trupp förstärkt med ytterligare någon fysiker och en ny målvakt i form av Johan Persson känns förutsättningarna goda för att korplaget nu äntligen har hittat sin nivå (även om det har sagts förr).

Det tråkiga för året var att en anrik epok gick i graven, nämligen 3-mannalaget och med det vårt samarbete med Hasse Persson vid det laget varat i över tio år. Tyvärr fanns dock inte spelarmaterial nog för att driva det vidare under våren, men vem vet, än har kanske inte sista kapitlet skrivits för det lag för vilken vår förening en gång grundades.

//Peter

 

TBS Verksamhetsberättelse 2009

Årsmötet 2009 klargjorde att målsättningen för a-lagets säsong var att gå upp en division. Det blev till slut den hittills mest framgångsrika säsongen för Triangelns Bandysällskap.

Försäsongen inleddes med en svår skada. Voije slet av hälsenan under fotbollsspel på Gubbängsfältet. Det visade sig att Voije inte kom tillbaka alls i spel men Triangeln fick en målmedveten tränare som kunde fokusera till fullo på tränarrollen.

Årets bootcamp var även i år beläget på Mattias lantställe i närheten utav Åkersberga. Det var löpning, styrka och massa innebandy på dagordningen. Här lades grunden för hur vi skulle spela under säsongen. Tränare Voije drillade oss taktiskt såsom aldrig förr.

Inför starten kunde Triangeln presentera fyra stycken nyförvärv i form av Robin, Henrik, Markus och Håkansson. Viktiga spelare då Voije hade försvunnit från planen och kapten Hedberg var kallad av plikten.

Höstsäsongen var smått fantastisk för Triangeln. Av 10 spelade matcher blev det 8 vinster, 1 oavgjord och 1 förlust. Den sistnämnda förlusten berodde dels på manfall och dels på att det var säsongens svåraste bortamatch ute på Djurö. Under senare delen av höstsäsongen kom nyförvärven Jocke och Visal till Triangeln. Senare under säsongen dök i spridda skurar även Kalle, Lukas, Stefan och Tomas upp.

Triangelns korplag hade ingen framgångsrik höst även fast det var mycket kämpa som vanligt. Martin uttryckte det med att ”Korpenlaget dyker på jakt efter rätt division!”.

För a-laget var vårsäsongen lite upp och ned. Det blandades bra med mindre bra resultat. När det väl gällde och var avgörande reste sig dock Triangeln flera klasser. Viktig poäng mot serieettan Atlas och den avgörande segern mot serietrean Djurö-Vindö ligger närmast på näthinnan. Det blev en andraplats i serien med stora marginaler ner mot trean.
Detta innebar att Triangelns BS nästa säsong spelar i division 4!

Vårsäsongen för korplaget är inte slutförd än, men de senaste resultaten talar för att det blir en mycket mer trevlig vårsäsong än höstsäsong.

Från den här säsongen minns jag med glädje och lättnad det ögonblick då vi säkrade andraplatsen i serien. A-laget gör en strålande säsong och det blir en spännande resa framöver i division 4!
Forza TBS!

//Daniel S